God morgon, vill jag önska er trots den gråmulna novemberdagen. Vi har ju blivit bortskämda med sol nästan varje dag i höst. Men denna månad är det väl naturligt med gråmulet väder, i väntan på vinter och snö, då det ju liksom blir ljusare igen. I dag skall jag skriva sista avsnittet på temat hopp,

som skall handla om hopp om helande från sjukdom. En fantastisk möjlighet som Gud har gett oss, som svar på bön.

Jag vill börja med att berätta om Helle 4 år, hennes syn försämrades mycket kraftigt, och ögonläkaren sa att hon skulle behöva ovanligt tjocka glasögon med +10 styrka för resten av livet. Hennes föräldrar var förtvivlade och bes-tämde att börja be för Helles ögon i Jesu namn samtidigt som dom prokla- merade helande kraft till Helles ögon, och tackade för bönesvar. En mån. senare var det kontroll hos läkaren som förvånat konstaterade att synen förbättrats till +8. Vi har bett till Jesus för mina ögon berättade Helle.

Läkaren muttrade lite och dom fick ny tid om ett år igen, men efter åtta månader tyckte Helle att hon inte såg så bra, glasögonen kändes för starka.

Vid läkarbesöket mättes hennes synfel nu till +6,5. Vid nästa besök till +4

och när Helle gjorde sista besöket för sitt synfel behövde hon inte starkare glasögon än +1,5. I dag är hon 30 år och synen har inte förändrats. Detta

har jag aldrig varit med om förut, säger läkaren förvånat. Helles mamma

säger Gud har verkligen gjort ett mirakel, med vår dotters ögon. Vi har lärt

oss att lita på Gud och hans löften, och att vara uthållig i bön. Avslutar

hennes mamma. Det var väl ett fint vittnesbörd om uthållighet i bön ?

Nästa berättelse har jag nyss läst om, den handlar om en idrottstjej, som

heter Helena, hon drabbades plötsligt av en skada i sitt ena lår, i efterhand

fick hon veta att en blodåder sprack och omkring två liter blod, läkte ut i

benet. Hon blev liggandes på sjukhus i en vecka. Kroppen behövde nu några månader på sig att absorbera blodet, men det gick inte riktigt som det skulle, utan i stållet bildades en kraftig kalksamling i benet, som sedan visade sig bli till en tumör. Helena berättar att om hon skulle hoppa lite på benet skulle muskeln i princip brytas av. Hon började förstå allvaret i det hela och var rädd för att bli handikappad för resten av livet. Men hon tänkte inte ge upp hoppet. Hon var ju kristen och hennes bönegrupp bad

för henne enlikt  Markus 11:23-24 att tumören skulle smulas sönder och bli till intet, berättar Helena. Jesus säger ju: tro att ni skall få allt det ni ber om i er bön, då blir det så. Jag sa till Gud att om jag blev frisk, skulle  jag

använda min kropp till hans ära. En månad senare genomgick hon en stor undersökning. Läkaren ringde sedan till henne och berättade om sin förvåning när han fick provsvaren. Bilderna visade att allt var borta, det såg

ut som om det inte hade varit någon skada där. Jag var frisk och

läkaren kunde inte förklara detta mirakel ! säger Helena. Efter en tid bör-

jade hon dansa balett, för att kunna stå vid sitt ord att ära Gud med

sin kropp, som hon hade lovat.  Ja nog är det fantastiskt att ha Gud vid sin sida, han som lovat vara med oss alla dagar intill tidens ände.

Jag önskar er en välsignad helg, snart skall jag och min man fara och sjunga med kören på lasarettet. Så får vi sprida lite glädje och hopp där

Hälsningar från mej Sonja.

Nästa vecka blir det ett nytt tema, vad vet jag inte själv än. Kolla får ni se!

Hej igen, ännu en vacker morgon trots novemberkylan, här har vi klara morgnar, hörde att dom klagade på dis och dimma i Stockholm, men där har dom väl mindre kallgrader så då blir det disigt i ställer, då föredrar jag kylan,

kan jag säja, som sitter inne i stugvärmen. Välkommen ni andra stugsittare

till en stund av hoppfullhet, det kan väl behövas i denna dystra tid, både då det gäller moral och på det ekonomiska området. Det senare har jag inte tänkt orda så mycket om, men ett hoppets ljus tycker jag börjat lysa lite  då det gäller moral och elik, hör bara. Ungdomar i Amerika och nu även i Sverige, har börjat bära ringar som tecken på att dom vill vänta med sex

tills dom har gift sig. De amerikanska, Idolvinnarna Jordin Spaks omtalade band Johans Broders, 3 kristna bröder och Disnystjärnan Miley Cyrus som deklarerat att dom liksom flera andra beslutat att bära silverringen med texten " WAITS" Den senare stämde sin skola som förbjöd henne att bära ringen på skolan, trots att andra relegiösa symboler tilläts. Denna ring hörs uppröra människor över hela världen och reta alla som ser den, läser jag ??

Den Brittiska komikern Russel Brand, häcklade det nya påhitt, och  han raljerade om att detta är lika idiotiskt , som om Stålmannen tog bussen i stället för att flyga. Oskuld och avhållsamhet, börjar åter vara vara i fokus, åtminstone i Amerika ?  Då borde det ju snart komma hit, vi är ju så snara

att ta efter Amerika i andra influenser. Man kan ju åtminstone hoppas.

Ser också att det är äktenskapsboom i Sverige, under tiden att riksdagen förbereder sig på att avskaffa äktenskapet, ökar antalet ingångna äktenskap dramatiskt, kanske för att det kan vara sista chansen, innan det också är

bort rationaliserat. Sedan 2001 är ökningen över 40 procent, det visar att svenskarna tror på äktenskapet, och vill bevara det, vilket riksdag och rege-

ring inte verkar ha förstått. Ökningen från 2001 till 2007 motsvarar 35 procent. Samtidigt visar statistik från SCB att intresset för registrerade partnerskap är minimalt-- och minskande,  motsvarande totalt 325 par --

endast  6,5 promille i jämförelse med hetrosexuellas  giftermål. År 2007

vigdes 48500 par och i år väntas detta öka. Ett gott tecken som man inte

kan hoppas på får fortsätta, med tanke på regeringens förberedelse för

partnerskap i stället för äktenskap. Ja, ja, det är tur vi lever i ett demo-

kratiskt samhälle, eller hur? 

 Från det ena till det andra, läser jag att landets bästa gymnasielever finns i det s.k bibelbältet.  Analytiker anar ett samband med kristen tradition,

på topp 20 listan, finns 15 kommuner med stark kristen tradition.Vilket län ?Gissa tre gånger är mitt förslag...

Nu slutar jag mina funderingar om hopp för Sverige, vi ses igen på slutet av

veckan, om ni vill höra mera om hoppfullheter, hälsar Sonja.

Ett bibelord som jag tycker kan passa i detta sammanhang från

Ordspråks boken. 6: 20-22

Ni skall lära edra barn,

vilka vägar de skall gå.

Hej och välkommen till första november träffen, ännu en vacker och solig morgon, men lite kylig trots att det tydligen regnat lite i natt så det är is-

halt och förädiskt på vägarna, eftersom det inte syns i vägbanan att det är is och inte bar asfallt. Det var likadant i går, så vi har lärt oss lite sedan dess.

Nu till dagens ämne, som ni ser så kallar jag det för hopp, ja inte höjdhopp, utan hopp om liv, kanske jag skulle kunna kalla det. Jag har läst flera upp-muntrande artiklar om olika nya nykterhetsrörelser som har startats upp

på senare tid, det är ett tidstecken läser jag men det står också ett fråge -

tecken efter, den senaste heter Vita, och anmälde sitt inträde i S:ta Clara kyrka härom veckan. Passande med tanke på kyrkans läge och arbete i ett av Sv. många drogområden. En annan nyckterhetsrörelse, startade någon

gång i våras, eller var det kanske i sommar och kallades Spik, symbolen var en krokig spik, jag bestämde mig genast för att gå med där, jag tyckte det

såg så häftigt ut, men läste att det var endast för ungdommar så det var

nog inte för mej, och jag har ju varit med i IOGT sedan ungdommen så det

får väl räcka. har sedan läst att tusentals ungdommar har gått med i Spik-

nykterhets organisationen, bra va!!

I vår lokaltidning, berättar en 16- årig tjej, om sin jobbiga uppväxttid, hon

hmnade s.a.s på samhällets baksida, bland alkoholister och drogpåverkade och tog efter deras livsstil, i tio år har hon haft ångest, mobbad och vilsen,

livet har inte kännts värt att leva säger hon, jag höll på att bli tokig. Det

konstaterades att hon led av adhd.Hon började medicineras, och kunde så

småningom återuppta skolarbetet för att fullfölja nian. Nu vill hon leva,

 "Sabba aldrig ditt liv, ge inte upp. Det finns alltid ett ljus, i mörkret" Det

vet hon nu. Vill nu önska henne allt gott i livet. Detta var väl ett bra slut på dagens blogg som jag kallar för Hopp, det blir också temat för resten av

veckan, fast andra hopp. Välkommen åter då, önskar jag Sonja. Visst ja...

någon dikt också.

HOPPETS RÄNSEL

Fyll nu hoppets ränsel, med kärlek och tro

låt kärleken växa, och bygga ett bo.

Låt hoppet gå, som en bro mellan länder

knyt vänskapens band, med era händer.