Hej och välkommen till en fortsatt berättelse om mina upplevelser av  fjäll-

trakterna i Hemavan. De två första dagarna var jag kvar hemma på gården och hade det skönt och tränade i backen upp och ner från SMU-gården och

ner till ICA, en promenad på ca. 400 m. en väg. Men det var aldeles tillräck-

ligt för mej, en rejäl backe att kämpa uppför. Jag tänkte på de andra som glada gav sig ut på nya "vandra lätt " turer för att kunna bestiga nya höga fjäll varje dag, i nästan tropisk värme, som vi hade där hela veckan. Svettigt

men härligt som jag hörde någon säga. Dom startade kl.10 och kom tillbaka vid 16- tiden, så det var full dag. På onsdag skulle det bli en lättare tur, så

jag erbjöds att följa med, efter en viss tvekan gjorde jag det och det gick riktigt bra. Jag hade mina stavar med som stöd, och behövde inte vara rädd för att bli sist, för allas vår Inger Svantesson, som alltid ställer upp, erbjöd

sig att gå sist. VI gick hela tiden intill en brusande fors, ibland synlig och

mäktig, ibland bara hötbart i närheten. Det kändes roligt för mig som är uppväxt i Hörnefors, där det också fanns brusande vatten när jag växte upp

men nu är det mest en slilla rännil. När vi nu kom upp till Rutgerbäcken som

var målet var det också en härlig plats att stanna vid, släta varma hällar att

sitta på, små gölar att bada i, vilket många gjorde under dagen. Vår grupp-

ledare Bengt Dåverhög, var inte sen att sätta på kaffepannan, så dom som

varit kloka nog att inte bära med sig termos, fick kaffe som var ett strå vassare än termoskaffet, och dom medhavda mackorna smakade gott till.

Vi stannade på denna sköna plats hela dagen och njöt av solen, forsens svalkande vinddrag och att bara få finnas till i denna Guds underbara natur.

Jag som inte vågade gå så mycket på de sluttande hällarna, hittade mej en

bra sten att sitta på, där satt jag hela dagen utan känsla att solen blev för

varm, men det upptäckte jag sen, när jag tog av mig mina kläder,för att duscha, då hade mina axlar mim rygg och ena låret, antagit en vattenmelons rosaröda nyans. Men jag är ju ganska mörkhyad, så efter ett par nätter med ordentlig sveda, så det gick det över. Och blev till en snygg solbränna. 

Efter en härlig dag vid Rutgerbäcken gick vandringen utför igen, vilket

bara kändes som en lagom utförsbacke, ner mot SMU-gårdens efter längtade

goda middagsbord, som i dag visade sig bestå av en underbar röding måltid, som också fick beröm av "rödingspecialisten"  prosten Bo Lundmark

som var kvällens gäst, och berättade om sin tid som lappmarkspräst i om-

rådet. Kl.9 varje kväll brukade det hända något särskilt, på tisdag kväll

hade vi genom Ebba Lundström Boden, snart 80 år. Ett dramatiserat besök av Abrahams Sara, snart 90 år, som väntar barn... som Herren förutsagt.

En utomordenligt väl genomförd pantomin, som berörde oss alla.

Nu då det var onsdag, gjorde vi ett besök till en kåta, som var gjord på

ett mycke vackert och ovanligt sätt, inredd med ljusa furustockar, och all inredning i övrigt var i samma ljusa träslag. Där hade vi en fin och trevlig

kväll till sammans, där bland annat Mojo föreståndaren från SMU- gården berättade om Hemavans historia, mycket intressant, det var inte lätt för kunglig Majt. att få någon att bosätta sig i dessa så Gudomligt vackra trakter. Det skulle ju inte gå att odla något där. Turismen blev räddningen.

Kåtan vi besökte, låg vackert vid en stilla vik av Umeälven det gjorde att

jag som kustbo fick en särskild känsla av trygghet. Jag fick också glädjen

att läsa några dikter, mot avslutningen, sist läste Lena Hellden, maka till vår bibelstudie lärare, Lennart Hellden den vackra Psalmen 549: Innan natten kommer vill jag tacka.  Ännu en underbar dag har gått till ända och jag känner mig fylld av tacksamhet, att få vara med här och nu.

Jag önskar att Ni som läser detta ska få en liten känsla av de underbara upp- levelserna som vi fick vara med om dessa dagar. Om ni inte varit där så åk

dit, bo på SMU- gården bra priser, fin miljö, bra servis och jättegod mat.

Skriver jag frimodigt efter att ha upplevt allt detta possitiva, hälsningar

Sonja.