Välkommen till en härligt solig lördagmorgon, åtminstone här vid kusten, man är ju tacksam för varje solskens dag nu när hösten närmar sej.

Jag och min man pratade i våras om att det verkade vara så lite insekter på

gång, vi såg t. ex. inte några ibland äppelträdets blommor, så vi konstate-

rade att det skulle nog inte bli några äpplen för oss i höst. Men tack och lov så hade vi fel, vårt lilla äppel träd är nu fullt av friska fina äpplen. Så nog

hade insekterna gjort sitt jobb och fått sina näktarfyllda skålar där, till för-

mån för oss. Nu vill jag fortsätta att skriva några bärdikter från boken med

barndomsminnen nr. 3. som jag bara har i "kladdstadiet" än.

Börjar med att skriva om åkerbär, som var sällsynta, i det trakter vi bodde

då, bara en liten kortis...

OM ÅKERBÄRA

Minns du ljuvli smaken å dofta

uta, åkerbära,

däri bottenskyla

på emaljere muggen??

Hä gå int glömm .. tyck ja`!!

HALLONA

Hallona plocke vi som barn i rise, där dä hadd brunne förr,

dä va int som nu, när man ha dom i trägårn utanför sin dörr.

Men no hadd dom mer smak, brannbära vi sa,

om dä hadd brunne där dom sto, så vart dom särskilt stor å go.

Då smaka dom som mer, på nå vis...

Men iblann va dä mer mask, än bär där,

såna besvär, dä  ju int  me trägårds hallona är.

Dom vill man bju på,  när dä ä fest.

Fast no smaka vildhallona...  ändå bäst !!

BLÅBÄRA

Aldri ä väl blåbära så blåans go... nu för tin,

som när man var barn, å plocke dem

för förstgånga om sommarn.

Å sen gick hem, blå om tändren

å blå om mun, efter provsmakninga...

Då fick man töm muggen ve blåbära,

nedi en djuptallrik, å så strö på sockre

å slå på kallmjölka, å riktit känn Blåbärsmak-n.

Mmm... dä va gott dä !!

Nu några nutidstankar om bär...

SMULTRONA

Ha du tage me dä barnbarna, till smultron ställe ditt,

lärt dem att trä, bära på ett grässtrå ja flere stycken, kanske dä räck till.

Å sen, låte dom ta mun sin full, å bara njut, å smultron smak-n

å smultrondofta. Dä ä lycka..dä !!   Å ett minne för livet...

HJORTRON

Ha du upplevt lyckan, att komma till en Hjortronmyr,

överfylld  av guldskimrande bär, ingen är före dej där

och ingen efter dej heller. Bara att ta för sej,

så länge man orkar. Ha du sen kännt svårigheten att gå hem

när man inte har nå mer att plock i.

Fast man ha tage av sä, långbyxen å jacka,

å plocke i både arma å bena.

Så ä de ändå svårt, å gå därifrån på nå vis,

å lämn så mycke efter sä...

Fast man bord känn sä stormrik, en sån gång !!

Så slutar jag med mina tankar om sommarens olika skiften,  hoppas jag väckte lite barndomms smaker och doftminnen till liv. Nästa vecka blir det

kristna dikter igen, det var ett tag sedan. Välkommen då, önskar eder

Sonja.