Välkommen till sista bloggveckan i Augusti, då tänkte jag ägna mina tankar och dikter just åt det som är aktuellt, så här i slutet av månaden. I dag blir det sensommar dikter. Det känns i luften, åtminstone här uppe i Norrland

att sommaren är på väg bort, i dag är det bara nio grader varmt trots att

det är klart väder, kanske är det just därför. Jag börjar med en dikt om..

SENSOMMARTID

Nu i sensommartiden, är jorden än så skön

mitt hjärta fylls av glädje, när ängen lyser grön.

Ett under varje blomma, och varje litet blad

en mästares palett är snart höstens färgkaskad.

Nu i sensommartiden, mitt hjärta gläder sig

i varje frukt och frö, kan min tanke skönja Dig.

Ja allting i naturen, är format av din hand

så blev vår jord ett smycke, i himmel hav och strand.

Nu i augustisolen, än havets öga ler

och sänder ljuskaskader, som solens strålar ger.

I aftonskymmning stilla, vid havets spegel klar

hörs fåglar ännu hylla, sin skapare och far.

Nu i sensommartiden, får mörkret övertag

på daggvåt stig i skogen, av vemod fylles jag.

O, Herre skydda skogen, ja skydda hav och sjö,

av mänsklig egoism, kommer skapelsen att dö !

Nu i sensommartiden, när allt till mognad går

vi höjer jubelsånger, till dej o Fader vår.

Hur skön skall himlen vara, när tiden här har flytt.

på oron skall Du svara, se jag gör allting nytt...

Sen en liten kortdikt, som heter...

HÖSTSTART

Likt fladdrande fjäril, vår sommar flög bort

så snabbt ifrån blomma, till blomma.

fylld utav fägring och färg, men så kort

nästan innan vi ens, sett den komma.

Men hösten den har ju sin charm, även den

vi gläds, över att återses igen.

Efter sommarveckor fria.

Jag slutar här för i dag och återkommer på torsdag med tankar och ev. sång

till surströmmings ära, om jag kan hitta igen visan, som jag skrev för något år sedan. Kräftor är ju ochså aktuella, så det blir väl något om dom också.

Vi ses då, Sonja.