Hej och välkommen, till några tankar omkring Kräfttraditionen i Sverige, och

gamla minnen omkring detta. Hoppas att jag lyckas fullborda verket i dag, det är tredje dagen jag försöker. Första dagen hade jag för lite tid, i går

krånglade datorn flera gånger, till slut var det jag själv som gjorde någon tabbe, tryckte tydligen ner s tangenten, så jag fick en rad med s, som sedan drog texten bakåt mot vänster så halva texten försvann dit in och jag

lyckades inte få den att återvända. Kräftor brukar ju bara gå baklänges så då

gav jag upp. Det jag tänkte berätta om var mitt första försök som kräftfisk-

are. Det var i slutet av 50 talet. Vi bodd då nere i Västmanland, en liten bit

ifrån vårt hus, låg det en ganska stor tjärn. Min man trodde att det nog skulle finnas kräftor där. Så efter mörkrets inbrott, tog vi med våra ny in-

köpta håvar och satte på oss dom även nyinköpta pannlamporna och drog

iväg, på vårt livs första kräftfiskes äventyr. Och nog var det spännande att

gå där i mörkret, utan att plaska för mycket i vattnet, så man skrämde bort fångsten. Det gick ju till så att när man såg en kräfta satte man håven

bakom den och lyste den i anskitet, det gillade inte kräftorna utan för-

sökte fly genom att krypa baklänges och vips hade man den i håven. Det

var riktigt roligt tyckte jag, men det blev inte lika roligt när dom dagen efter skulle kokas, då blev det min uppgift som husmor att göra det.

Jag kände mig då som den mördare jag var, det gjorde ont i mej att släppa dom ner i det kokande vattnet, och höra deras siiande läten. Det var den

första och sista gången som jag fiskade kräftor. På den tiden fanns det ju

inte frysboxar ens i affärerna på alla ställen. Och numera tar man ju oftast

kräftorna i burar eller i mjärdar, så man blir ju inte så personligt bekanta

med dom som man s.a.s blev på den tiden. Nej nog är jag glad att kunna

köpa dom röda och granna, direkt ur frysboxen, utan att se dom klädda

i svart som i sorg, redan vid födseln. Men trots att jag känner till procedure

så äter jag gärna kräftor när det bjuds, men här upp är det ju mest surströ-

mmings fester den här tiden och det är ju inte fy skam heller. Ha det så bra

tilli morgon, då jag tänker skriva lite om Augusti månen, när jag såg honnom titta in där jag stod naken, kan det vara nåt ?? Tack i allafall för i dag, Sonja