Välkommen till en ny dag i detta nådens år 2008. Jag vill fortsatta berätta om våra härliga dagar i Hemavan. Varje morgon och kväll vid åttatiden hade

vi en andaktstund ledd av Lennart Hellden Järfälla, med sin fru Lena som bisittare. Temat: Allt har sin tid. Med början i skapelsens morgon och dom första stegen, tills i slutet på veckan då vi nalkades livets afton. Mycket varma och tänkvärda samlingar. Nu skall jag försöka att berätta om resten av veckan, utan att bli långrandig, men ändå få med det viktigaste från min sida sett. Denna dag skulle Harry min man och några till i gruppen fara till

Norge, och göra ett besök på en glaciär på ca. 1800 m. höjd så där var dom uppe bland molnen, och fick tyvärr inte så bra utsikt, som om det varit en klar dag. Dom var borta ända till åtta tiden på kvällen, då hade Harry en skråma på hakan och ett litet jack i näsan, som satt kvar några dagar.

Övriga gruppen gick  då den s. k. drottningleden om jag minns rätt?

Och vissa gick en blomster vandring med den kunniga Kerstin Nord. Där skulle jag velat vara med om jag bara hade haft knän till det. Men jag var inte sysslolös för det, jag blev erbjuden att läsa dikter i ett litet Kapell

som fanns strax intill SMU- gården, programmet borde ta ca. en timme, fick

jag veta så det gällde att göra något vettigt av det. Jag bestämde mig för att läsa 2-3 dikter från de 11 dikthäften jag hade med, av mina15.

Det gällde ju att få någon s.k röd tråd, i detta. Bestämde mig att gå från vår till höst, men att också få med t.ex förändringarna i klimatet och vårt

ansvar som kristna att vara förvaltare. så där hade jag full sysselsättning.

Fredag, alla i "vandra lätt" gruppen, gav sig av för att bestiga Gurkofjällets

895 m. en härlig och vacker dag att vandra i. Den vandringen tog inte så 

lång  tid, så Harry ocn Patrik tog mej med på en tur till en fors, nära intill

som kallades Systerbäcken, där hade vi en härlig eftermiddag, vid en brus-

ande fors och solvarma hällar, en skön avkoppling för mej inför kvällens

uppgifter. Hemavan kyrkan, visade sig vara ett vackert litet kapell i rund-

loge modell, där fanns också en liten klockstapel, där vaktmästaren lät

klockorna slå en stund innan det var dags för mej att ta vid. Klockan hade inskriptionen "Morgon mellan fjällen"  Nu var det ju kväll men solen sken

och det var en underbar utsikt över fjällvärden, runt omkring.

Så vad passade väl bättre att börja med än att sjunga O store Gud. Jag hade

bett Per-Daniel Liljegren, tillfällig frivilligarbetare, i köket på SMU-gården

men musiker och rektor m.m i arbetslivet. Honom hade jag frågat om han

ville spela till psalmerna, och det var han bussig att göra. Det var  riktigt många av "gänget" som kom till Kapellet, pluss en del andra som bodde på gården, och av dom som jobbade där eller dom som tillhörde Mojos släkt,

det gladde mej. Två par från Hörnefors, var också där fick jag veta senare.

Så började jag med en bön om välsignelse över kvällen, och började dikt-läsningen, jag läste fyra stycken varje gång och därefter sjöng vi sånger som

passade till föregående dikt. Det kändes lite spännande att börja läsa ifrån

den upplagda bokhögen, men jag hade lagt dom i rätt ordning, så det gick

ganska bra, tyckte jag. Som avslutning, sjöng vi aftonsången som jag tycker så mycket om. Innan natten kommer vill jag tacka, och det ville jag verk-ligen också göra, tacka Gud och dom som kommit för att lyssna, och Per-Daniel som spelat. Så roligt för mej att få en hel timme för diktläsning .

Och tack för alla uppmuntrande ord, och tack till er som köpte böcker sen.

     Så blev det lördag, ännu en vacker dag och jag och Harry hade bestämt oss för att åka med liften upp på fjället, det var rätt så tidigt när vi kom dit opp, så det kändes ganska kyligt, men sedan blev solen varm även där, vi hade en härlig utsikt därifrån utöver Hemavans fjällvärd, kul  att få se Hemavan lite grann från ovan, för mej också som dom andra haft tillfälle att göra flera gånger under veckan. Fast med mera slit förstås. Det blev så skönt under dagen, så jag satt i bikini och solade. Det kändes vemodigt

att det var hemresdag i morgon. Men då fick man tänka på visdomsordet,

Allt har sin tid. så är det. Vi tog liften ner, och när vi kom till bilen tog Harry fram stavarna, nu skulle jag ha lite gång träning, så det blev att knata på nu en stund, så man fick bättra på matlusten. annars är det ju inte svårt att få matlust vid SMU-gårdens uppdukade delikatesser. Fast jag fick ju hålla mig

till min GI-mat. Efter en stunds rast /vila var det dags för kvällsandakt, vi

hade blivit uppmanade att ta med något minne från veckan, nästan alla hade vackra stenar o. dyl. från fjället, men min man Harry hade med vatten-

flaskan och ett plåster, att sätta på näsan, efter vurpan på glaciären. Jag

hade med en hjärtformad sten som jag fann intill forsen i Systerbäcken.

Denna kväll avslutades andakten med att vi delade nattvarden med varandra, en högtidlig och fin avslutning på en underbar gemenskap.

    Denna sista kvällsamling blev något aldeles extra, först visade Kerstin Nord underbart vackra fjällbilder, från Hemavan året runt, vinterbilder

som gnistrade av sol och glada skidåkare, sommarbilder men fjällets alla

fantastiska blommor, vissa uppförstorade så man kunde se dom i minsta detalj och mönster. Helt fantastiskt. och sedan  blev det inte mindre fantastiskt, för då fick vi en pianokonsert av Per-Daniel Liljegren, som spelade några egna kompositioner, han började med ett mäktigt stycke

som han kallat Blå vägen, och var skulle det passa bättre att framföras än

just här, han fortsatte med en barnvisa, som handlade om att det är lätt för barn att komma vilse i dag. Och han förgyllde kvällen med ytterligare några egna komkositioner till. När vår gruppledare tackade för underbar musik sa han, inte trodde jag att det fanns så mycke vackra toner i dom där händerna, som har skött disken åt oss i veckan. Och av aplåderna att dömma, så ville alla säga detsamma. Tack Per-Daniel !!

Så var det hemresedag, lite dämpad stämning, nu skulle vi skiljas från alla goda vänner vi fått under veckan, efter frukosten brakade det stora kram-

kalaset ut, vi hoppades på återsende, och att få höra av varandra. Här har

jag nu hört av mej, hoppas få höra av någon komentar kanske här på bloggen. Tusen kära hälsningar från mej med skrivlusten.. Sonja S.

Välkommen till en ny dag i detta nådens år 2008. Jag vill fortsatta berätta om våra härliga dagar i Hemavan. Varje morgon och kväll vid åttatiden hade

vi en andaktstund ledd av Lennart Hellden Järfälla, med sin fru Lena som bisittare. Temat: Allt har sin tid. Med början i skapelsens morgon och dom första stegen, tills i slutet på veckan då vi nalkades livets afton. Mycket varma och tänkvärda samlingar. Nu skall jag försöka att berätta om resten av veckan, utan att bli långrandig, men ändå få med det viktigaste från min sida sett. Denna dag skulle Harry min man och några till i gruppen fara till

Norge, och göra ett besök på en glaciär på ca. 1800 m. höjd så där var dom uppe bland molnen, och fick tyvärr inte så bra utsikt, som om det varit en klar dag. Dom var borta ända till åtta tiden på kvällen, då hade Harry en skråma på hakan och ett litet jack i näsan, som satt kvar några dagar.

Övriga gruppen gick  då den s. k. drottningleden om jag minns rätt?

Och vissa gick en blomster vandring med den kunniga Kerstin Nord. Där skulle jag velat vara med om jag bara hade haft knän till det. Men jag var inte sysslolös för det, jag blev erbjuden att läsa dikter i ett litet Kapell

som fanns strax intill SMU- gården, programmet borde ta ca. en timme, fick

jag veta så det gällde att göra något vettigt av det. Jag bestämde mig för att läsa 2-3 dikter från de 11 dikthäften jag hade med, av mina15.

Det gällde ju att få någon s.k röd tråd, i detta. Bestämde mig att gå från vår till höst, men att också få med t.ex förändringarna i klimatet och vårt

ansvar som kristna att vara förvaltare. så där hade jag full sysselsättning.

Fredag, alla i "vandra lätt" gruppen, gav sig av för att bestiga Gurkofjällets

895 m. en härlig och vacker dag att vandra i. Den vandringen tog inte så 

lång  tid, så Harry ocn Patrik tog mej med på en tur till en fors, nära intill

som kallades Systerbäcken, där hade vi en härlig eftermiddag, vid en brus-

ande fors och solvarma hällar, en skön avkoppling för mej inför kvällens

uppgifter. Hemavan kyrkan, visade sig vara ett vackert litet kapell i rund-

loge modell, där fanns också en liten klockstapel, där vaktmästaren lät

klockorna slå en stund innan det var dags för mej att ta vid. Klockan hade inskriptionen "Morgon mellan fjällen"  Nu var det ju kväll men solen sken

och det var en underbar utsikt över fjällvärden, runt omkring.

Så vad passade väl bättre att börja med än att sjunga O store Gud. Jag hade

bett Per-Daniel Liljegren, tillfällig frivilligarbetare, i köket på SMU-gården

men musiker och rektor m.m i arbetslivet. Honom hade jag frågat om han

ville spela till psalmerna, och det var han bussig att göra. Det var  riktigt många av "gänget" som kom till Kapellet, pluss en del andra som bodde på gården, och av dom som jobbade där eller dom som tillhörde Mojos släkt,

det gladde mej. Två par från Hörnefors, var också där fick jag veta senare.

Så började jag med en bön om välsignelse över kvällen, och började dikt-läsningen, jag läste fyra stycken varje gång och därefter sjöng vi sånger som

passade till föregående dikt. Det kändes lite spännande att börja läsa ifrån

den upplagda bokhögen, men jag hade lagt dom i rätt ordning, så det gick

ganska bra, tyckte jag. Som avslutning, sjöng vi aftonsången som jag tycker så mycket om. Innan natten kommer vill jag tacka, och det ville jag verk-ligen också göra, tacka Gud och dom som kommit för att lyssna, och Per-Daniel som spelat. Så roligt för mej att få en hel timme för diktläsning .

Och tack för alla uppmuntrande ord, och tack till er som köpte böcker sen.

     Så blev det lördag, ännu en vacker dag och jag och Harry hade bestämt oss för att åka med liften upp på fjället, det var rätt så tidigt när vi kom dit opp, så det kändes ganska kyligt, men sedan blev solen varm även där, vi hade en härlig utsikt därifrån utöver Hemavans fjällvärd, kul  att få se Hemavan lite grann från ovan, för mej också som dom andra haft tillfälle att göra flera gånger under veckan. Fast med mera slit förstås. Det blev så skönt under dagen, så jag satt i bikini och solade. Det kändes vemodigt

att det var hemresdag i morgon. Men då fick man tänka på visdomsordet,

Allt har sin tid. så är det. Vi tog liften ner, och när vi kom till bilen tog Harry fram stavarna, nu skulle jag ha lite gång träning, så det blev att knata på nu en stund, så man fick bättra på matlusten. annars är det ju inte svårt att få matlust vid SMU-gårdens uppdukade delikatesser. Fast jag fick ju hålla mig

till min GI-mat. Efter en stunds rast /vila var det dags för kvällsandakt, vi

hade blivit uppmanade att ta med något minne från veckan, nästan alla hade vackra stenar o. dyl. från fjället, men min man Harry hade med vatten-

flaskan och ett plåster, att sätta på näsan, efter vurpan på glaciären. Jag

hade med en hjärtformad sten som jag fann intill forsen i Systerbäcken.

Denna kväll avslutades andakten med att vi delade nattvarden med varandra, en högtidlig och fin avslutning på en underbar gemenskap.

    Denna sista kvällsamling blev något aldeles extra, först visade Kerstin Nord underbart vackra fjällbilder, från Hemavan året runt, vinterbilder

som gnistrade av sol och glada skidåkare, sommarbilder men fjällets alla

fantastiska blommor, vissa uppförstorade så man kunde se dom i minsta detalj och mönster. Helt fantastiskt. och sedan  blev det inte mindre fantastiskt, för då fick vi en pianokonsert av Per-Daniel Liljegren, som spelade några egna kompositioner, han började med ett mäktigt stycke

som han kallat Blå vägen, och var skulle det passa bättre att framföras än

just här, han fortsatte med en barnvisa, som handlade om att det är lätt för barn att komma vilse i dag. Och han förgyllde kvällen med ytterligare några egna komkositioner till. När vår gruppledare tackade för underbar musik sa han, inte trodde jag att det fanns så mycke vackra toner i dom där händerna, som har skött disken åt oss i veckan. Och av aplåderna att dömma, så ville alla säga detsamma. Tack Per-Daniel !!

Så var det hemresedag, lite dämpad stämning, nu skulle vi skiljas från alla goda vänner vi fått under veckan, efter frukosten brakade det stora kram-

kalaset ut, vi hoppades på återsende, och att få höra av varandra. Här har

jag nu hört av mej, hoppas få höra av någon komentar kanske här på bloggen. Tusen kära hälsningar från mej med skrivlusten.. Sonja S.