Hej och välkommen till en ny dags funderingar om sommrens olika skeden.

Nu har ju våra insekter gjort sitt jobb och vi ser nu sommarängarna stå i

sin fullaste prakt. Det får mig att tänka på den här sången; Du som gjorde vår värld så vacker, som ett smycke i rymdernas hav...  Ja visst kan man just nu tycka att blomsterängarna är som smycken, som vår Herre gjort för att glädja oss. Men i dag tänker jag berätta lite mera om fjällens blommor, som

jag upptäckte var mycket rikligare än jag någonsin förstått. Man upplever ju oftast fjällen i vinterskrud. Jag brukade få låna med mig en fjällflora, när vi skulle ut i Hemavan, där ni som besöker min blogg regelbundet vet att vi nyss har varit. Jag skrev upp namnen på dom jag såg, och kände igen i boken, jag skriver några här så får ni höra. Först en liten en, som såg ut som en skogsstjärna men hade bara fyra blomblad och var lite grönvit, såg nästan ut som gjord i plast, den hette slåtterblomma såg jag. sen Jungfru

Marie nycklar, en liten orkide´den kända jag faktiskt igen själv. Kvamme

i stora mängder fanns också där. Nordisk stormhatt, fanns det rikliga be-

stånd utav. dom uppgavs vara mycker giftiga. Vi hade sådana i vår trädgård när jag var barn, vi åt dom små ståndarna som såg ut som småfågla i blomman, dom nar mycket söta och goda. och det gick tydligen bra.

Fjällsmörblomman såg lite mindre och spretigare ut än vi är van., den kanske får för lite näring där. Men rödblära, käringtand, hönsär och mjölke

var lika frodiga som vanligt, men det var i en backsluttning med mycke sol och vatten i diket intill som dom växte. Stora tistlar s.k Brud borste och

Fjälltorta, kallades Tölta, av ortsborna, var vackra stora  bestånd med blå spröda blimmor, av typen små prästkragar, i en 2 örings storlek. Själva växten var ca 1,5 m. hög ungefär. När vi kom upp på kalfjället, var det inte

heller utan växtlighet, minsta lilla sand eller jordsmula verkar bevuxet, där

uppe då med krypande växter som Mossljung, Rosling måste vara slåkt med lingon, av bladen att döma. Ja, jag kan ju inte räkna upp alla jag såg, men

jag häpnade över blomster rikedommen, ändå fich vi veta att det var ovanligt mycket som redan var utblommat, eftersom att det varit så varmt i år. Jag kan ju berätta att jag skrivit upp 27 olika blommnamn, som jag såg.

Jag kände mig så glad över denna skaparens slöseri, med sina gåvor, bara

till lyst kan man tycka, men dom behövs säkert för dom olika insekternas

skull. Avslutar med en liten kortdikt i dag också. Hej, och tack från Sonja.

FJÄRILEN

Fjärilsvingarnas fladdrande lycka

över ängens glädjehav,

njuter näktarfyllda skålar...

Hej och välkommen till en ny dags funderingar om sommrens olika skeden.

Nu har ju våra insekter gjort sitt jobb och vi ser nu sommarängarna stå i

sin fullaste prakt. Det får mig att tänka på den här sången; Du som gjorde vår värld så vacker, som ett smycke i rymdernas hav...  Ja visst kan man just nu tycka att blomsterängarna är som smycken, som vår Herre gjort för att glädja oss. Men i dag tänker jag berätta lite mera om fjällens blommor, som

jag upptäckte var mycket rikligare än jag någonsin förstått. Man upplever ju oftast fjällen i vinterskrud. Jag brukade få låna med mig en fjällflora, när vi skulle ut i Hemavan, där ni som besöker min blogg regelbundet, vet att vi nyss har varit. Jag skrev upp namnen på dom jag såg, och kände igen i boken, jag skriver några här så får ni höra. Först en liten en, som såg ut som en skogsstjärna men hade bara fyra blomblad och var lite grönvit, såg nästan ut som gjord i plast, den hette slåtterblomma såg jag. sen Jungfru

Marie nycklar, en liten orkide´den kände jag faktiskt igen själv. Kvamme

i stora mängder fanns också där. Nordisk stormhatt, fanns det rikliga be-

stånd utav. dom uppgavs vara mycker giftiga. Vi hade sådana i vår trädgård när jag var barn, vi åt dom små ståndarna som såg ut som småfågla i blomman, dom nar mycket söta och goda. och det gick tydligen bra.

Fjällsmörblomman såg lite mindre och spretigare ut än vi är van., den kanske får för lite näring där. Men rödblära, käringtand, hönsbär och mjölke

var lika frodiga som vanligt, men det var i en backsluttning med mycke sol och vatten i diket intill som dom växte. Stora tistlar s.k Brud borste och

Fjälltorta, kallades Tölta, av ortsborna, var vackra stora  bestånd med blå spröda blommor, av typen små prästkragar, i en 2 örings storlek. Själva växten var ca 1,5 m. hög ungefär. När vi kom upp på kalfjället, var det inte

heller utan växtlighet, minsta lilla sand eller jordsmula verkar bevuxet, där

uppe då med krypande växter som Mossljung, Rosling måste vara släkt med lingon, av bladen att döma. Ja, jag kan ju inte räkna upp alla jag såg, men

jag häpnade över blomster rikedommen, ändå fick vi veta att det var ovanligt mycket som redan var utblommat, eftersom att det varit så varmt i år. Jag kan ju berätta att jag skrivit upp 27 olika blomnamn, som jag såg.

Jag kände mig så glad över denna skaparens slöseri, med sina gåvor, bara

till lyst kan man tycka, men dom behövs säkert för dom olika insekternas

skull. Avslutar med en liten kortdikt i dag också. Hej, och tack från Sonja.

FJÄRILEN

Fjärilsvingarnas fladdrande lycka

över ängens glädjehav,

njuter näktarfyllda skålar...

När sommaren börjar formas för att bli vad den är tänkt att vara denna just

detta året, är ju olika insekter de första som visar sig på "scenen" för att

naturen skall fungera, efter dödläget under vintern. Vi irriteras lätt av alla dessa flygfän, som plötsligt omger oss och skulle väl med glädje, avstå från dom flesta. Men allt som skapats i naturen har ju sin uppgift.  Alla paradis

har ju sina mer eller mindre giftiga "ormar" och jag tror att vi får vara tack-

samma över att vi sluppit så lindrigt undan i vårt land, mycket tack vare vårt kyliga klimat, skulle jag tro. Det är ju inget ont, som inte har något gott med sig, heter det ju. Ska vi titta lite närmare på dessa insekter, som är

sommarens första budbärare, här intill mej på skrivbordet ligger en liten mygga död, jag satt i går kväll och studerade den, benen smala som hårstrån och kroppkonstruktionen inte så mycket kraftigare, byggd som ett flygplan

men lätt som en plätt, man kan förvånas över att den inte bara blir som ett rö i vinden, blåser bort helt enkelt. Men vi har ju alla fått känna på kraften

i ett myggbett och vet att det känns! Det är honmyggan som med risk för

sitt eget liv, söker blod för att äggen skall utvecklas. Mygghanar däremot

sitter i lugn och ro och dricker nektar ur blommorna i stället, visst är det konstigt att männen i alla sammanhang, ska komma lindrigare undan när

det gäller detta med det kommande släktet. Men det är ju viktigt att insekterna också flyger från blomma till blomma för att pollonera växterna.

Man kan ju tänka att det blir blåbär och lingonblommor som får besök av mygghanen, och Lineorna kanske, det finns ju inte plats för humlor och bin där inte. Men tänk hur en sådan liten iiiiiiiande, varelse kan hålla en vaken

om natten, med sin låt och för obehaget att riskera att bli stucken, även

om det ju inte är något farligt bett, så vill man ju hellst undvika det.

Men i vår Herres hage finns ju många större och besvärligare insekter, fast

egentligen är det väl bara om man är allergisk, som det kan vara någon fara,

Som det blev för vår kära måg, Björn som råkade köra över ett jordgetingbo

och blev anfallen av massor av getingar, dessa sägs också vara mera  lätt-

retliga och giftigare än andra getingar, det visade sig att Björn var allergisk

för getingstick, så det blev ambulansbesök och helikopter färd till sjukhus i S-holm. Tur att dom bodde nära stan, så han klarade sig tack vare det och

Guds beskydd förstås. Sedan har han fått ta sprutor med jämna mellanrum, för att bygga upp sitt i imunförsvar. Men bör fortfarande bära med sig en spruta, för säkerhets skull under sommaren. Det finns 45 olika geting arter i vårt land, så där har vi många olika duktiga pollinerare, och humlorna är ju perfekta för dom större blomarterna, alla insekterna har ju olika konstru-

erade sugorgan för att passa till vissa blommor. Skaparen har gjort allt per-frek för sin uppgift. Blommflugorna som har samma teckningar som en geting är däremot helt harmlösa och har nog fått detta utseende som en skyddsdräkt, när dom sitter oskyddade i blommorna och suger näktar. Det

är nog en varningssignal till fåglarna, som inte gärna tar getingar. En annan

sommarplåga, som vi får dras med vid badstränderna är ju den s.k Bromsen

de sticks eller ska man säga bits ordentligt så det både känns och syns, men dte är ingen fara med det bettet heller, det försvinner efter nån stund. Jag läste att man kan stryka på bettet med en gul lök, men vem har med sig det till badstranden?  Myror kan ju också stickas, dom har gaddar precis som humlor och bin, men om dom inte blir störda, så ger dom sig inte på någon,

Men ettermyran s. k. (pissmyran) har en väl utvecklad gadd, som kan ge stick, fullt i klass med getingens.Det finns ju också vissa flugor som bits

de heter stickflugor, och finns mest på landet där de sticker både folk och fä. Att vi har så många stickande och bitande insekter, beror säkert på att alla arter är i behov av blod för sin arts överlevnad, och som försvars behov.

Ja, det var något om våra insekters viktiga uppgift i vår natur, vi är helt beroenda av att dom sköter sitt "jobb", jag hörde en mandelodlare ifrån kalifonien, tror jag satt det var som inte fick några bi  att komma till hans odling nu i vår, han trodde att det berodde på att el. master som var upp-

satta där omkring. Han trodde att strålningen från dessa gjorde dom diss- orinterade. Ja vi människor ställer till med så mycke oreda i naturen med

alla våra tekniska finesser. Vi som är skapade till Guds avbilder, och skulle vara förvaltare av den jord som han gett oss att leva på. Jag glömde nämna

Nyckelpigan, när jag skrev om insekterna, det är ju en av våra kanske allra

nuttigaste smådjur eftersom den håller efter skadedjuren i rabatterna.

Slutar för i dag med en liten dikt om den, nästa dag blir def blommorna som är i fokus. Jag önskar er välkommen då från Sonja.    Så dikten...

NYCKELPIGAN

Som ett litet rött smycke

ser jag henne sitta där

Nyckelpigan,

i daggkåpebladets gröna

släcker hon sin törst,

i en droppe dagg

som glimmar och glittrar däri.

En vacker bild, som poesi...

Välkommen till en ny dag i detta nådens år 2008. Jag vill fortsatta berätta om våra härliga dagar i Hemavan. Varje morgon och kväll vid åttatiden hade

vi en andaktstund ledd av Lennart Hellden Järfälla, med sin fru Lena som bisittare. Temat: Allt har sin tid. Med början i skapelsens morgon och dom första stegen, tills i slutet på veckan då vi nalkades livets afton. Mycket varma och tänkvärda samlingar. Nu skall jag försöka att berätta om resten av veckan, utan att bli långrandig, men ändå få med det viktigaste från min sida sett. Denna dag skulle Harry min man och några till i gruppen fara till

Norge, och göra ett besök på en glaciär på ca. 1800 m. höjd så där var dom uppe bland molnen, och fick tyvärr inte så bra utsikt, som om det varit en klar dag. Dom var borta ända till åtta tiden på kvällen, då hade Harry en skråma på hakan och ett litet jack i näsan, som satt kvar några dagar.

Övriga gruppen gick  då den s. k. drottningleden om jag minns rätt?

Och vissa gick en blomster vandring med den kunniga Kerstin Nord. Där skulle jag velat vara med om jag bara hade haft knän till det. Men jag var inte sysslolös för det, jag blev erbjuden att läsa dikter i ett litet Kapell

som fanns strax intill SMU- gården, programmet borde ta ca. en timme, fick

jag veta så det gällde att göra något vettigt av det. Jag bestämde mig för att läsa 2-3 dikter från de 11 dikthäften jag hade med, av mina15.

Det gällde ju att få någon s.k röd tråd, i detta. Bestämde mig att gå från vår till höst, men att också få med t.ex förändringarna i klimatet och vårt

ansvar som kristna att vara förvaltare. så där hade jag full sysselsättning.

Fredag, alla i "vandra lätt" gruppen, gav sig av för att bestiga Gurkofjällets

895 m. en härlig och vacker dag att vandra i. Den vandringen tog inte så 

lång  tid, så Harry ocn Patrik tog mej med på en tur till en fors, nära intill

som kallades Systerbäcken, där hade vi en härlig eftermiddag, vid en brus-

ande fors och solvarma hällar, en skön avkoppling för mej inför kvällens

uppgifter. Hemavan kyrkan, visade sig vara ett vackert litet kapell i rund-

loge modell, där fanns också en liten klockstapel, där vaktmästaren lät

klockorna slå en stund innan det var dags för mej att ta vid. Klockan hade inskriptionen "Morgon mellan fjällen"  Nu var det ju kväll men solen sken

och det var en underbar utsikt över fjällvärden, runt omkring.

Så vad passade väl bättre att börja med än att sjunga O store Gud. Jag hade

bett Per-Daniel Liljegren, tillfällig frivilligarbetare, i köket på SMU-gården

men musiker och rektor m.m i arbetslivet. Honom hade jag frågat om han

ville spela till psalmerna, och det var han bussig att göra. Det var  riktigt många av "gänget" som kom till Kapellet, pluss en del andra som bodde på gården, och av dom som jobbade där eller dom som tillhörde Mojos släkt,

det gladde mej. Två par från Hörnefors, var också där fick jag veta senare.

Så började jag med en bön om välsignelse över kvällen, och började dikt-läsningen, jag läste fyra stycken varje gång och därefter sjöng vi sånger som

passade till föregående dikt. Det kändes lite spännande att börja läsa ifrån

den upplagda bokhögen, men jag hade lagt dom i rätt ordning, så det gick

ganska bra, tyckte jag. Som avslutning, sjöng vi aftonsången som jag tycker så mycket om. Innan natten kommer vill jag tacka, och det ville jag verk-ligen också göra, tacka Gud och dom som kommit för att lyssna, och Per-Daniel som spelat. Så roligt för mej att få en hel timme för diktläsning .

Och tack för alla uppmuntrande ord, och tack till er som köpte böcker sen.

     Så blev det lördag, ännu en vacker dag och jag och Harry hade bestämt oss för att åka med liften upp på fjället, det var rätt så tidigt när vi kom dit opp, så det kändes ganska kyligt, men sedan blev solen varm även där, vi hade en härlig utsikt därifrån utöver Hemavans fjällvärd, kul  att få se Hemavan lite grann från ovan, för mej också som dom andra haft tillfälle att göra flera gånger under veckan. Fast med mera slit förstås. Det blev så skönt under dagen, så jag satt i bikini och solade. Det kändes vemodigt

att det var hemresdag i morgon. Men då fick man tänka på visdomsordet,

Allt har sin tid. så är det. Vi tog liften ner, och när vi kom till bilen tog Harry fram stavarna, nu skulle jag ha lite gång träning, så det blev att knata på nu en stund, så man fick bättra på matlusten. annars är det ju inte svårt att få matlust vid SMU-gårdens uppdukade delikatesser. Fast jag fick ju hålla mig

till min GI-mat. Efter en stunds rast /vila var det dags för kvällsandakt, vi

hade blivit uppmanade att ta med något minne från veckan, nästan alla hade vackra stenar o. dyl. från fjället, men min man Harry hade med vatten-

flaskan och ett plåster, att sätta på näsan, efter vurpan på glaciären. Jag

hade med en hjärtformad sten som jag fann intill forsen i Systerbäcken.

Denna kväll avslutades andakten med att vi delade nattvarden med varandra, en högtidlig och fin avslutning på en underbar gemenskap.

    Denna sista kvällsamling blev något aldeles extra, först visade Kerstin Nord underbart vackra fjällbilder, från Hemavan året runt, vinterbilder

som gnistrade av sol och glada skidåkare, sommarbilder men fjällets alla

fantastiska blommor, vissa uppförstorade så man kunde se dom i minsta detalj och mönster. Helt fantastiskt. och sedan  blev det inte mindre fantastiskt, för då fick vi en pianokonsert av Per-Daniel Liljegren, som spelade några egna kompositioner, han började med ett mäktigt stycke

som han kallat Blå vägen, och var skulle det passa bättre att framföras än

just här, han fortsatte med en barnvisa, som handlade om att det är lätt för barn att komma vilse i dag. Och han förgyllde kvällen med ytterligare några egna komkositioner till. När vår gruppledare tackade för underbar musik sa han, inte trodde jag att det fanns så mycke vackra toner i dom där händerna, som har skött disken åt oss i veckan. Och av aplåderna att dömma, så ville alla säga detsamma. Tack Per-Daniel !!

Så var det hemresedag, lite dämpad stämning, nu skulle vi skiljas från alla goda vänner vi fått under veckan, efter frukosten brakade det stora kram-

kalaset ut, vi hoppades på återsende, och att få höra av varandra. Här har

jag nu hört av mej, hoppas få höra av någon komentar kanske här på bloggen. Tusen kära hälsningar från mej med skrivlusten.. Sonja S.

Välkommen till en ny dag i detta nådens år 2008. Jag vill fortsatta berätta om våra härliga dagar i Hemavan. Varje morgon och kväll vid åttatiden hade

vi en andaktstund ledd av Lennart Hellden Järfälla, med sin fru Lena som bisittare. Temat: Allt har sin tid. Med början i skapelsens morgon och dom första stegen, tills i slutet på veckan då vi nalkades livets afton. Mycket varma och tänkvärda samlingar. Nu skall jag försöka att berätta om resten av veckan, utan att bli långrandig, men ändå få med det viktigaste från min sida sett. Denna dag skulle Harry min man och några till i gruppen fara till

Norge, och göra ett besök på en glaciär på ca. 1800 m. höjd så där var dom uppe bland molnen, och fick tyvärr inte så bra utsikt, som om det varit en klar dag. Dom var borta ända till åtta tiden på kvällen, då hade Harry en skråma på hakan och ett litet jack i näsan, som satt kvar några dagar.

Övriga gruppen gick  då den s. k. drottningleden om jag minns rätt?

Och vissa gick en blomster vandring med den kunniga Kerstin Nord. Där skulle jag velat vara med om jag bara hade haft knän till det. Men jag var inte sysslolös för det, jag blev erbjuden att läsa dikter i ett litet Kapell

som fanns strax intill SMU- gården, programmet borde ta ca. en timme, fick

jag veta så det gällde att göra något vettigt av det. Jag bestämde mig för att läsa 2-3 dikter från de 11 dikthäften jag hade med, av mina15.

Det gällde ju att få någon s.k röd tråd, i detta. Bestämde mig att gå från vår till höst, men att också få med t.ex förändringarna i klimatet och vårt

ansvar som kristna att vara förvaltare. så där hade jag full sysselsättning.

Fredag, alla i "vandra lätt" gruppen, gav sig av för att bestiga Gurkofjällets

895 m. en härlig och vacker dag att vandra i. Den vandringen tog inte så 

lång  tid, så Harry ocn Patrik tog mej med på en tur till en fors, nära intill

som kallades Systerbäcken, där hade vi en härlig eftermiddag, vid en brus-

ande fors och solvarma hällar, en skön avkoppling för mej inför kvällens

uppgifter. Hemavan kyrkan, visade sig vara ett vackert litet kapell i rund-

loge modell, där fanns också en liten klockstapel, där vaktmästaren lät

klockorna slå en stund innan det var dags för mej att ta vid. Klockan hade inskriptionen "Morgon mellan fjällen"  Nu var det ju kväll men solen sken

och det var en underbar utsikt över fjällvärden, runt omkring.

Så vad passade väl bättre att börja med än att sjunga O store Gud. Jag hade

bett Per-Daniel Liljegren, tillfällig frivilligarbetare, i köket på SMU-gården

men musiker och rektor m.m i arbetslivet. Honom hade jag frågat om han

ville spela till psalmerna, och det var han bussig att göra. Det var  riktigt många av "gänget" som kom till Kapellet, pluss en del andra som bodde på gården, och av dom som jobbade där eller dom som tillhörde Mojos släkt,

det gladde mej. Två par från Hörnefors, var också där fick jag veta senare.

Så började jag med en bön om välsignelse över kvällen, och började dikt-läsningen, jag läste fyra stycken varje gång och därefter sjöng vi sånger som

passade till föregående dikt. Det kändes lite spännande att börja läsa ifrån

den upplagda bokhögen, men jag hade lagt dom i rätt ordning, så det gick

ganska bra, tyckte jag. Som avslutning, sjöng vi aftonsången som jag tycker så mycket om. Innan natten kommer vill jag tacka, och det ville jag verk-ligen också göra, tacka Gud och dom som kommit för att lyssna, och Per-Daniel som spelat. Så roligt för mej att få en hel timme för diktläsning .

Och tack för alla uppmuntrande ord, och tack till er som köpte böcker sen.

     Så blev det lördag, ännu en vacker dag och jag och Harry hade bestämt oss för att åka med liften upp på fjället, det var rätt så tidigt när vi kom dit opp, så det kändes ganska kyligt, men sedan blev solen varm även där, vi hade en härlig utsikt därifrån utöver Hemavans fjällvärd, kul  att få se Hemavan lite grann från ovan, för mej också som dom andra haft tillfälle att göra flera gånger under veckan. Fast med mera slit förstås. Det blev så skönt under dagen, så jag satt i bikini och solade. Det kändes vemodigt

att det var hemresdag i morgon. Men då fick man tänka på visdomsordet,

Allt har sin tid. så är det. Vi tog liften ner, och när vi kom till bilen tog Harry fram stavarna, nu skulle jag ha lite gång träning, så det blev att knata på nu en stund, så man fick bättra på matlusten. annars är det ju inte svårt att få matlust vid SMU-gårdens uppdukade delikatesser. Fast jag fick ju hålla mig

till min GI-mat. Efter en stunds rast /vila var det dags för kvällsandakt, vi

hade blivit uppmanade att ta med något minne från veckan, nästan alla hade vackra stenar o. dyl. från fjället, men min man Harry hade med vatten-

flaskan och ett plåster, att sätta på näsan, efter vurpan på glaciären. Jag

hade med en hjärtformad sten som jag fann intill forsen i Systerbäcken.

Denna kväll avslutades andakten med att vi delade nattvarden med varandra, en högtidlig och fin avslutning på en underbar gemenskap.

    Denna sista kvällsamling blev något aldeles extra, först visade Kerstin Nord underbart vackra fjällbilder, från Hemavan året runt, vinterbilder

som gnistrade av sol och glada skidåkare, sommarbilder men fjällets alla

fantastiska blommor, vissa uppförstorade så man kunde se dom i minsta detalj och mönster. Helt fantastiskt. och sedan  blev det inte mindre fantastiskt, för då fick vi en pianokonsert av Per-Daniel Liljegren, som spelade några egna kompositioner, han började med ett mäktigt stycke

som han kallat Blå vägen, och var skulle det passa bättre att framföras än

just här, han fortsatte med en barnvisa, som handlade om att det är lätt för barn att komma vilse i dag. Och han förgyllde kvällen med ytterligare några egna komkositioner till. När vår gruppledare tackade för underbar musik sa han, inte trodde jag att det fanns så mycke vackra toner i dom där händerna, som har skött disken åt oss i veckan. Och av aplåderna att dömma, så ville alla säga detsamma. Tack Per-Daniel !!

Så var det hemresedag, lite dämpad stämning, nu skulle vi skiljas från alla goda vänner vi fått under veckan, efter frukosten brakade det stora kram-

kalaset ut, vi hoppades på återsende, och att få höra av varandra. Här har

jag nu hört av mej, hoppas få höra av någon komentar kanske här på bloggen. Tusen kära hälsningar från mej med skrivlusten.. Sonja S.

Hej och välkommen till en fortsatt berättelse om mina upplevelser av  fjäll-

trakterna i Hemavan. De två första dagarna var jag kvar hemma på gården och hade det skönt och tränade i backen upp och ner från SMU-gården och

ner till ICA, en promenad på ca. 400 m. en väg. Men det var aldeles tillräck-

ligt för mej, en rejäl backe att kämpa uppför. Jag tänkte på de andra som glada gav sig ut på nya "vandra lätt " turer för att kunna bestiga nya höga fjäll varje dag, i nästan tropisk värme, som vi hade där hela veckan. Svettigt

men härligt som jag hörde någon säga. Dom startade kl.10 och kom tillbaka vid 16- tiden, så det var full dag. På onsdag skulle det bli en lättare tur, så

jag erbjöds att följa med, efter en viss tvekan gjorde jag det och det gick riktigt bra. Jag hade mina stavar med som stöd, och behövde inte vara rädd för att bli sist, för allas vår Inger Svantesson, som alltid ställer upp, erbjöd

sig att gå sist. VI gick hela tiden intill en brusande fors, ibland synlig och

mäktig, ibland bara hötbart i närheten. Det kändes roligt för mig som är uppväxt i Hörnefors, där det också fanns brusande vatten när jag växte upp

men nu är det mest en slilla rännil. När vi nu kom upp till Rutgerbäcken som

var målet var det också en härlig plats att stanna vid, släta varma hällar att

sitta på, små gölar att bada i, vilket många gjorde under dagen. Vår grupp-

ledare Bengt Dåverhög, var inte sen att sätta på kaffepannan, så dom som

varit kloka nog att inte bära med sig termos, fick kaffe som var ett strå vassare än termoskaffet, och dom medhavda mackorna smakade gott till.

Vi stannade på denna sköna plats hela dagen och njöt av solen, forsens svalkande vinddrag och att bara få finnas till i denna Guds underbara natur.

Jag som inte vågade gå så mycket på de sluttande hällarna, hittade mej en

bra sten att sitta på, där satt jag hela dagen utan känsla att solen blev för

varm, men det upptäckte jag sen, när jag tog av mig mina kläder,för att duscha, då hade mina axlar mim rygg och ena låret, antagit en vattenmelons rosaröda nyans. Men jag är ju ganska mörkhyad, så efter ett par nätter med ordentlig sveda, så det gick det över. Och blev till en snygg solbränna. 

Efter en härlig dag vid Rutgerbäcken gick vandringen utför igen, vilket

bara kändes som en lagom utförsbacke, ner mot SMU-gårdens efter längtade

goda middagsbord, som i dag visade sig bestå av en underbar röding måltid, som också fick beröm av "rödingspecialisten"  prosten Bo Lundmark

som var kvällens gäst, och berättade om sin tid som lappmarkspräst i om-

rådet. Kl.9 varje kväll brukade det hända något särskilt, på tisdag kväll

hade vi genom Ebba Lundström Boden, snart 80 år. Ett dramatiserat besök av Abrahams Sara, snart 90 år, som väntar barn... som Herren förutsagt.

En utomordenligt väl genomförd pantomin, som berörde oss alla.

Nu då det var onsdag, gjorde vi ett besök till en kåta, som var gjord på

ett mycke vackert och ovanligt sätt, inredd med ljusa furustockar, och all inredning i övrigt var i samma ljusa träslag. Där hade vi en fin och trevlig

kväll till sammans, där bland annat Mojo föreståndaren från SMU- gården berättade om Hemavans historia, mycket intressant, det var inte lätt för kunglig Majt. att få någon att bosätta sig i dessa så Gudomligt vackra trakter. Det skulle ju inte gå att odla något där. Turismen blev räddningen.

Kåtan vi besökte, låg vackert vid en stilla vik av Umeälven det gjorde att

jag som kustbo fick en särskild känsla av trygghet. Jag fick också glädjen

att läsa några dikter, mot avslutningen, sist läste Lena Hellden, maka till vår bibelstudie lärare, Lennart Hellden den vackra Psalmen 549: Innan natten kommer vill jag tacka.  Ännu en underbar dag har gått till ända och jag känner mig fylld av tacksamhet, att få vara med här och nu.

Jag önskar att Ni som läser detta ska få en liten känsla av de underbara upp- levelserna som vi fick vara med om dessa dagar. Om ni inte varit där så åk

dit, bo på SMU- gården bra priser, fin miljö, bra servis och jättegod mat.

Skriver jag frimodigt efter att ha upplevt allt detta possitiva, hälsningar

Sonja.

Hej igen kära bloggar vänner, hoppas ni har saknat mej, lite i allafall. Som ni

ser på rubriken har vi varit i Hemavan och haft en underbar vecka med sol och bad och fjällvandringar på schemat. Det här är den vecka som jag har fått ut mest av i hela mitt liv, sa min man i går. Och det vill inte säga lite då

han är 75+ och en mycket aktiv man. Med många aktiviteter och resor både

här hemma och utomlands, genom åren. För mej var det också en fantastisk

upplevelse även om jag inte kunde delta i fjällvandringarna på samma sätt

som dom andra, ni som känner mej genom bloggen, vet ju att mina knän inte är något att skryta med, i promenad sammanhang. Så jag var kvar på

SMU- gården, och hade det skönt, veckan innan hade jag kännt mig på

gränsen till utbrändhet, som jag varit förut och känner igen symtomen, med

sömnsvårigheter och aktivitets överskott ändå. Nu fick jag sova på dagen om jag ville, och på natten sov jag hur bra som helst, så nu känner jag mej

pigg och utvilad igen, och en fantastisk upplevelse rikare. Man kan inte se

detta utan att tänka på psalmen O store Gud, när jag din värld beskådar

som Du har skapat med ditt allmakts ord, hur här din visdom väver livets

trådar, och alla väsen mättas vid ditt bord -- då brister själen ut i lovsångs ljud. O store Gud, o store Gud !

Ja, bättre kan det inte sägas, så jag slutar där, vi är bjudna till några

goda vänners sommarstuga, på lunch i dag, så jag skall göra mig klar för

att fara några mil dit. Vi ses igen om ett par dagar, om ni vill höra lite

mera om våra upplevelser i Hemavan. Ha det så gott till dess önnskar...

Sonja.

P.S En alldeles särskild hälsning till alla nyvunna "fjällvänner". D.S