Hej kära vänner och välkommen till en innesittar-dag,  här vid datorn då det ändå regnar och är ganska höstruskigt väder. Men vi får då vara tacksamma

över de fina dagar vi har haft en längre tid, med solsken nästan varje dag.

Nu får vi börja tända ljus och lampor inne, och göra det trivsamt på så sätt.

Det är inte allom givet i vår värld, särskilt inte nu när det gungar i ekonomi-

erna, runt om i världen, ja även i vårt land är det ju turbulens innom bank-

världen, och vi berörs ju alla på något vis av detta. Men nu ska jag  gå tillbaka och berätta om den s. k. gamla goda tiden, undrar hur många av oss som önskar den tillbaka i dag ?  Det som jag ska berätta om först är mammas

TVÄTTSTUGEDAG

Mamma kom hem i kvällningen, genomblöt och trött

sedan hon i tvättstugan, smutskläderna skrubbat och stött.

Hon skrubbat sina händer, rent såriga till slut

av tvättbrädan och vattnet, som var starkt av lut.

Genomblöt på magen, allting vreds för hand

det borde ju va´kara jobb, tänkte jag ibland.

Hon var trött i armarna, av alla tunga kläder

som kokades i grytorna, till elden behövdes bräder.

När hon kom hem om kvällen, fick pappa stövlarna dra av

det orkade hon inte själv, efter sin långa arbetsdag.

Men mor hon mindes sämre tider, i sin ungdom då

när allting tvättades i havet, och dom i isvatten fått stå.

Ja inte vill man då byta bort den tvättmaskin vi flesta har i dag, mot den

tid, som var då, ändå kan vi nog tycka att tvätt och stryk dagar är jobbiga

nu också. På den tiden manglades ju alla lakan och duka också i den s.k

MANGELBODEN

Dragmangelns stenfyllda jättelåda, gled långsamt

och jämrande fram, över den lakansklädda trärullen.

Fram och tillbaka, drogs mangellådan med veven av järn.

Det var ett tungt jobb, oftast kvinnogöra

far hörde till dom få män, som tog hand om dragjobbet.

Det ansågs inte karlaktigt, att gå till mangelboden.

Som stärkta togs lakanen fram, rullades vant och varsamt 

lades försiktigt i klädkorgen, tillsammans med släta örngott

som skulle få sina band, krusade frammåt kvällen.

Det var far, som satt med en vass morakniv

och krusade örngotts banden.

Ja det var lite om hur det var på 1940 talet, inte känns det väl som vi vill byta precis, fast nog var livet lugnare och mer harmoniskt i det flesta fall

då, skulle jag tro. Även om det var sämre materiellt, så tror jag att det då fanns något som kallas förnöjsamhet, det var ju inte så länge sedan man hade kriget in på knutarna. Förnöjsamhet är väl närmast ,fult i dag ?

Men nog har vi i Sverige mycket att vara tacksamma till Gud för tycker jag

Sonja.