Hej och förlåt att jag varken är ute på rätt dag eller tid, jag brukar ju blogga på lördagmorgon, men nu är det så  att jag och min man skall fara  en stund på förmiddagen och hälsa på en kusin, till honom som bor i  Vindeln, sedan

far vi vidare till min mans föräldrars grav, i Botsmark och därefter till mina

föräldrars och min systers fam. gravar, så då får jag vara där rätt dag och stund och tända ljus, och smycka lite på gravarna där, det känns fint för mej, och så behöver det inte vara mörkt där, när människor går där förbi då syns det att någon fortfarande tänker på dom som har sin grav där, fast

det är ju bara stofthyddan som finns kvar, själen är  redan hemma hos Gud  för honom är alla människor levande. Men då måste vi ju ha valt att säga ja, till Jesus medan vi lever. Sedan är det för sent...

Så var det dags för en Allhelgona dikt...

VID EN GRAV

smärta inom mej, mjuknar ett tag

alla ljuslågor, värmer mitt sinne.

Här är nog många, som liksom jag

blott har kvar sina kära, som minne.

Likt ljusen i mörkret, tänds minne för minne

som glittrande pärlor på rad.

Här mitt i sorgen, kan jag ändå känna

att alla minnen, än gör mig glad.

Att ha älskat en gång, är en värdefull gåva

det största som livet kan ge.

Så önskar jag er en fin allhelgona helg, till veckan skall jag skriva om att det finns hopp för Sverige, och det är väl skönt, mitt i den ekonomiska krisen?

Välkommen åter då önskar jag, Sonja.