Välkommen till ännu en solig oktoberdag, lite kylig med frost på marken, men lämpligt väder att göra ett besök på gravplatsen, där någon kär har sin viloplats, till uppståndelsens dag.  Trots sorgen efter kära anhöriga så känns det gott att med sina händer och tankar få anledning att stanna en stund

extra och pyssla med att göra vackert och få ordna med ljus som skall tändas frammåt helgen. Visserligen är den i graven ovetande om detta, men det känns bra för vår egen skull, även vackert att titta på för dom många besökarna, vid gravplatserna just en sådan helg. Som jag berättade i mån-

dags är det ca 15 mil enkel väg till mina föräldrars grav, så det blir lite långt.

Min pappa levde tills han var 87 år, han var en mycket varm kristen, och läste sin bibel högt för oss varje kväll, som barn förstod jag väl inte mycket

av texten, men jag upplevde högtiden i de stunderna. Och lärde mig be fader vår i unga år. Bara detta är ju en skatt, för resten av livet. Han var

en glad, men ganska temperaments full person, kristen och socialdemo-

krat, vilket han tyckte var en perfekt kombination. Det bästa från två

världar som han sa. När han dog var vår andra dotter 3 år, precis som vår

älsta flicka var 3 år när mamma dog. Jag är så tacksam till Gud att jag fick

växa upp i denna familj, som bestod av två bröder och två systrar, så vi

var fem syskon, men eftersom jag var ett s.k sladdbarn, växte jag mest

upp som ensam barn ändå. Men jag trivdes bra med det, och hade en

härlig barndoms tid. Som ni ju fått läsa om, i mina Barndomms minnen, om

ni som följt med i min blogg ett tag. Nu avslutar jag för i dag med en dikt,

om sorgen efter älskade föräldrar...

BÖN I MÖRKRET

Gud låt mej se i mörkret, din kärleks lågas ljus

Gud, låt mej ana glädjen, i himmelrikets hus.

Hjälp mej se att sorgen, kan bli en väg mot ljus

när natten är som mörkast, då nalkas gryningsljus.

När gråten i mig stillnat, men kvar finns smärtans glöd

då står du nära intill mej, Guds son är inte död.

Han som livets vatten har, när jag förgås av törst

i dödens mörker också var, men uppstått vilken tröst.

Välkommen åter på fredag, om ni vill vara med om fortsatta tankar omkring

allhelgonahelgen. Önskar Sonja.