Välkommen till ännu en solig och vacker oktobermorgon, lite kylig kanske

men vad annat kan vi vänta oss i slutet på oktober. Vi har ju verkligen fått kompensation, för den regniga sommaren, så här på höstkanten. I dag ska

jag skriva lite mera positivt än dom föregående dagarna i veckan, då jag skrivit om barn i missbruks familjer och dom bortavarande papporna. I dag

ska jag skriva om glada mammor. Jag hoppas att ni såg serien på tv. om dom

enastående, ensamstående mammorna, som gått under hösten. Alla hade

ansvar för barnet de fått bära, föda fram i smärta, sedan blev också dessa

kvinnors egen uppgift, att ta hand om barnet. Även om någon av dom hade någon kontakt med fadern så bodde dom ju inte tillsammans. Det var så fint

att se deras glädje och stolthet över sina barn, även om det ofta var svårt och tungt ibland, så var det tydligt att dom förstått att barnen är en Guda-

gåva. Nu är det ju familjer som vill kunna vara hemma med sina barn, med

ett stöd så litet som 3000 kr. i månaden, men det drar ut på tiden så vissa

familjers barn hinner bli för gamla, dom skall vara under 3 år, sedan är det

förskolan som gäller. Det finns också en ny Riksorganisation som heter

ROHUS, som har hemundervisning med sina barn, som kommit upp i skolål-

dern, i Sverige undervisas för närvarande 100 - 200 barn i hemmet, familj-

en får vanligtvis inte del av någon skolpeng som annars följer varje barn.

De flesta av barnen är dock formellt inskrivna i en kommunal skola, och får

låna läromedel därifrån. Organisiationen kräver att hemundervisning skall

finnas kvar i den nya skollagen. Ja, detta sätt att tänka kan ju också tyda på omsorg om de egna barnen.

Nu skulle jag vilja bli lite personlig, ni som följer med i min blogg har väl läst

om att jag har blivit mormorsmor till ett litet "underverk" som heter Alina

som nu är 8 mån. Vi var där i lördags då hennes stolta mamma fyllde 26 år,

lillan var i sitt esse och trivdes med att gå från famn till famn hon är så söt,

har långt mörkt lockigt hår, och mörkt bruna ögon. Hennes mamma har

lärt henne göra rörelserna tillI "Imse vimse spindel" och  "I ett hus vid skog-ens slut"  Ett riktigt litet charmtroll, med dubbel haka, vilket en liten tre-

åring ifrågsatte. Varför hr hon två hakor?  Hon har nog fått lite för mycket mat, svarade mamman sanningsenligt, vem har gett henne det, frågade

3 åringen,  allmän munterhet. Men mamman förklarade att det skulle gå bort när lillan kan börja springa och 3 åringen suckade, förhoppningsfullt.

Sen vill jag berätta ännu ett glädjebud för er, vårt älsta barnbarn väntar också tillökning, nu i dessa dagar. Så det är spännande för oss alla att vara

i dessa väntans tider, jag hoppas och ber att det ska gå fort och bra.

VISST GÖR DET ONT

Visst gör det ont, när ett liv skall födas

visst gör det ont, att komma till

Visst gör det ont, första andetaget

visst gör det ont ,när vi först skriker till.

Visst gör det ont, blir så tomt i magen

visst gör det ont, när mjölk rinner till.

Visst gör det ont, men lycka vi känner

smärta och lycka, inom oss bränner.

       FÖR FÖRSTA GÅNGEN

För första gången möts våra händer

    din lilla kropp vilar mot min.

        ---- Fullkomlighet ----

          Framtiden ligger

      som ett varmt täcke

            omkring oss!

Mitt hjärta flödar nästan över, då jag skriver om barn. Inte bara egna barn utan ochså andras. Jag är så glad att jag fått jobba med ungar, en stor del av mitt arbetsliv. Barnen verkar också gilla mej när jag går och handlar blir

jag ofta tilltalade av barn som vill berätta något för mej. Som här om dagen när en liten kille ropade till mej, du jag ska börja hocky skola i morgon!

Kul, tycker jag.  Ha en trevlig helg och glömm inte skruva tllbaka klockan

i morgon.

Hälsar Sonja.