God morgon i höstdiset, i morse var det för första gången ordentligt med frost på gräsmattorna här utanför. Vintern hållerpå att förbereda sin an-

komst, men vi har ju haft så fina höstdagar länge, så vi får väl vara tack-

samma, och inse att det är i mitten på oktober och då får vi vänta kyla när som helst här uppe i norrlandstrakten.  Jag ska väl försöka hitta några lämp-

liga dikter även i dag som speglar årstiden. Jag börjar med några kortdikter.

Trotsigt vecklar vinden ut

höstens ännu färggranna dragspel,

Spelar sista versen på sin melodi,

innan  tiden är förbi...

Rosen böjer sin nacke, inför höstens kalla grepp

vemodigt bindande, röda blombladskransar i gräset.

Frosttårar glittrar som pärlor, där i.

Nässelfjärillen, postar sig själv,

i någon av höstens brevlåde gömmen.

Våren skall med solens hjälp,

lösa ut försändelsen  och läsa:

Livet har överlevt , skriver den

med sin fladdrande flyckt,

över nygröna ängar.

Höstens alla gömställen, befolkas nu av vintersovarna

som har ställt in sina inbyggda, tickande små tidsklockor

på den efterlängtade vårväckningen.

Vinden krafsar i gräset, som om

den har glömmt kvar någonting.

Kanske ett minne som sommaren gav,

en blomma, en doft, ett blad.

Ett bevis på att sommaren var...

Än kan vi väl hoppas kanske på några fina brittsommardagar, men höstkylan

blir mer och mer påtaglig, så vi behöver både vantar och täckjackan när vi går ut på stavgångspromenad, åtminstone om  man inte går fortare än jag gör. Ha det så bra och välkommen till nya hösttankar på lördag ! 

Sonja.