Hej,och välkommen på en tur i höstmörkret. Det känns ju betydligt mera motiverat än i morse, då det fick bli en annan ljusare höstdikt. Men nu är

klockan åtta på kvällen så nu känns ju temat helt rätt för mej, men om ni läser detta på söndagmorgon känns det kanske fel för er. Men då får ni ta det som det är, nämligen kvällstemat, höstmörker. Här första dikten .

KURRAGÖMMA I HÖSTMÖRKRET

Jag vet att någon finns nånstans, att någonstans finns någon

men någon syns ej någonstans, jag hittar någon ingenstans.

Ej någonstans, det någon fanns, ej någonstans, fanns någon.

Ej någon här, ej någon där,  jag undrar just var någon är?

HARTS FIOL

Jag hörde en kväll en melodi, jag inte hört på länge.

Det var inte så välstämda toner däri,

som lät bakom fönstrets hänge.

Men jag stod  där och njöt, av dess dissharmoni,

och jag kände mej glad innuti !

Det där instrumentet, jag även trakterat

och säkert rätt många med det irriterat.

Det spelats av bröder och systrar förut

de känns riktigt skönt, att det ej tagit slut.

Fiolen en tråd, en bit harts det är stråken

den spelar man på, gömd bakom kåken.

Nog låter det illa, så det räcker till

men ändå så gärna, jag höra det vill.

Så jag öppnar fönstret, för att titta ut

men vips, så tar genast musiken slut.

Jag ropar ut i mörkret, att de får gärna spela

jag gillar höra tonen, från min barndoms gistna fela.

Men ingen mer vill spela, det minnets melodi

jag hör hur någon viskar, kom hör ni nu sticker vi.

Hon kan ju inte vara klok, hon blir ju rent av glad

hon tror nog att vi spelar, nån slags kärleksserenad.

Vi går till någon annan, nån som blir riktigt grön

och jag, jag står där ensam, nog är otack, världens lön...

Ja, det var ju inte så klokt av mej, som gammal Hartsfiolspelare,

jag borde ju ha skällt ut dom i stället, så har dom stannat och trott sig plåga mej, en god stund till. Man tyckte ju att det var det roligaste, helst om dom kom ut och försökte fånga en i mörkret. Ack ja, dessa barndomens-

oskyldiga mörker lekar.

I KVÄLLENS TYSTNAD.

I kvällens tystnad, kan jag höra, höstens fotsteg prassla

höstens röst i torra blad, dom tissla och dom tassla.

De kjilar bakom husets knut, med snön dör deras röster ut

och all är deras kall...

I kvällens tystnad känns det som, vi vore en av dom.

Likt torra blad vi yra kring, som om vi visste ingenting.

Och lika snabbt, vår röst tar slut,

och vi har gått ur tiden ut...

Nu har jag skrivit precis en timme, så nu tror jag att ni inte orkar mera för i dag, inte jag heller förresten. Hoppas ni vill titta in till mej på måndag, då

jag ska ha temat vår tids barn, det kan jag ju inte låtabli att fundera över,

som barnsköterska, och förskolärare. Välkommen då, hälsar jag er, Sonja.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej och välkommen till en bloggstund med mej. Vi har nyss varit till vår yngsta dotter Anki med familj, vi hade pratat om att mina olika dikthäften kanske borde samlas till en gemensam bok. Då frågade hon kommer du ihåg mamma vad som var det förs...

Hej  och välkommen till min bloggplats, som i dag har lite försommartema. Det är ju bara maj än men det har ju varit barmark så länge, så nu börjar man ju se vissa sommartecken, här och var. Pingst- och Påskliljorna konkurerar ännu här, med kroku...

  Hej kära vänner, och förlåt min oanmälda, lite längre frånvaro, här på bloggen, p.g.a. rubriken... Platt fall, det har gjort mig oförmögen, att ta mig hit upp till övervåningen, och datorn några dagar. Vad har hänt, kanske Ni undrar, jag ska...

Hej, och välkommen så här dagen före Valborgsmäss, jag brukar ju haft som tradition, att skriva en ny visa att sjunga varje år. När vi i Missionskyrkna firar Valborg uppe på Vitberget, där vi har vår så kallade S.M.U -stuga. I år hade jag en sång...

Hej och välkommen, visst är det en alldeles underbar årstid, som vi just nu befinner oss i  nu,!! ? Att höra vårfåglarnas alla fantastiska sångsätt och glada tjattrande ljud till varandra. Och att se alla  de vackra färggranna och olika färger oc...