God morgon i höstdiset, i morse var det för första gången ordentligt med frost på gräsmattorna här utanför. Vintern hållerpå att förbereda sin an-

komst, men vi har ju haft så fina höstdagar länge, så vi får väl vara tack-

samma, och inse att det är i mitten på oktober och då får vi vänta kyla när som helst här uppe i norrlandstrakten.  Jag ska väl försöka hitta några lämp-

liga dikter även i dag som speglar årstiden. Jag börjar med några kortdikter.

Trotsigt vecklar vinden ut

höstens ännu färggranna dragspel,

Spelar sista versen på sin melodi,

innan  tiden är förbi...

Rosen böjer sin nacke, inför höstens kalla grepp

vemodigt bindande, röda blombladskransar i gräset.

Frosttårar glittrar som pärlor, där i.

Nässelfjärillen, postar sig själv,

i någon av höstens brevlåde gömmen.

Våren skall med solens hjälp,

lösa ut försändelsen  och läsa:

Livet har överlevt , skriver den

med sin fladdrande flyckt,

över nygröna ängar.

Höstens alla gömställen, befolkas nu av vintersovarna

som har ställt in sina inbyggda, tickande små tidsklockor

på den efterlängtade vårväckningen.

Vinden krafsar i gräset, som om

den har glömmt kvar någonting.

Kanske ett minne som sommaren gav,

en blomma, en doft, ett blad.

Ett bevis på att sommaren var...

Än kan vi väl hoppas kanske på några fina brittsommardagar, men höstkylan

blir mer och mer påtaglig, så vi behöver både vantar och täckjackan när vi går ut på stavgångspromenad, åtminstone om  man inte går fortare än jag gör. Ha det så bra och välkommen till nya hösttankar på lördag ! 

Sonja.

Välkommen till en vacker senhöst dag, man blir så glad varje morgon solen

skiner, då jag skriver detta kommer jag ihåg en sång som vi sjöng, när jag var barn, i slutet på -30 talet, mitt under brinnande krigstid, den löd: Jag blir så glad när solen skiner, jag glömmer snön som föll i fjol, och alla trump-

na sura miner de smälter bort som snön i fjol. Men nu är det ju snart dags för snö igen, men till dess gläder vi oss över den höst som ännu finns kvar.

Min första dikt för i dag kommer här...

Sommaren har börjat klättra ner

ifrån trädens kronor,

i sina färggranna kjolar.

Offrande sina sista blad,

beskyddande vårens knoppar.

Björkarna som bara häromdagen,

övermodigt viftade med sin guldrikedom,

där hänger nu bladen loja i grenverket.

Glöder fortfarande glesnande i solen.

Men björkarna har liksom mist sin stolthet

sitt övermod...

Släpper likgiltigt, ett blad då och då,

som om dom misst sitt värde,

låter vinden förslösa guldet

efter sitt eget godtycke.

LÖNNEN

Lönnens färgstarka palett,

glöder ännu starkt i oktober solen.

i toppen har bladen snart fallit av

men i övrigt niger och viftar kjolen.

Jag tror "fru Lönn"  känner som jag,

tycker dess färg och form har behag.

Sedan gläder ju "näsorna" barnen,

men krattningen är ett besmi tycker karn. = (min).

Nu slutar jag dagens tankar om hösten, så ni inte tycker det blir tjatigt,jag kommer ju att ha samma tema veckan ut, men ska väl försöka vari-era mej, så gott det går. Välkommen att kolla hur jag lyckas. Kram Sonja !

God morgon önskar jag er trots det gråmulna morgon diset, men om det blir som dom lovat på väderleksraporten, hörs vi ju i vår del av landet kunna hoppas på uppklarnande väder och några fina dagar, här framöver.

I dag skulle jag ju ta upp ämnet Laodikeia, Detta kan man läsa om i Uppen-

barelseboken 3:14-22.  Det var en välbärgad handelsstad, som kunde klara sig s.a.s utan Guds hjälp, det är lätt att tro det när allt går bra och flyter på. Så är det ju också i vårt land i dag. Här talar Gud till Laodikeias folk och säger: Jag känner dina gärningar, du är likgiltig inför mej, du är varken kall eller varm, du är ljum, därför vill jag spy ut dej ur min mun. Du säger att du är rik och saknar ingenting. Och du förstår inte att just du är eländig, och

ömkansvärd, fattig, blind och naken. Staden var känd för sina fantastiska purpurfärgade tyger, guld och en välkänd ögonsalva. Då säger Herren till dom, jag råder er att köpa guld, som har renats genom eld, så att du kan

bli rik, och få vita kläder, så att du kan dölja din skamliga nakenhet, och

salva att smörja dina ögon med, så att du kan se klart. Jag tillrättavisar och

tuktar, alla dem jag älskar , så att dom skall förstå och med iver vända om

till mej. Kanske är det just detta, som händer i vår värld i dag, då hela bank-

världen skakar i sina grundvalar, det är inte mycket att lita på människor,

dom blir så lätt giriga och tänker kortsiktigt och bara på sig själva. Och vår

lyhördhet inför Gud är i stort sett obefintlig, och den kristna tron hånas

och föraktas. Man skulle ju inte undra på om Gud, skulle tappa tålamodet med oss i Sverige, som haft Guds beskydd över vårt land så länge och inte behövt ha krig eller katastrofer på över 200 år. Blir vi då som folk tacksamma, och kastar oss på knä, inför honom för hans nåd och barmhärtighet över vårt land. Nej tvärtom, så ökar vår bortvändhet från Gud. Vi skulle också som dom i Laodikeia, verkligen behöva den Helige Andes ögonsalva, för att också vi ska kunna se och förstå vår egen litenhet, och Guds storhet, han som har all makt i himmel och på jorden, den enda som kan uppehålla världsaltet.

I VÅR TID

Nu skakar banker, nu märks konkurser

och länders härskare, där häpna stå,

i Herrens ord där kan vi se,

i ändenstid, skall det vara så.

Nu har Gud öppnat, stängda vägar

så Judarna, får komma hem.

I deras hjärtan brann en längtan,

tillI Israels Jerusalem.

Ty därifrån har Kristus kommit

Guds eget folk, som vilsna gått

som ordet sagt, i ändens tid

har de nu landet återfått.

Om landet skulle det vara strid

och ondskan råda i denna tid.

Se dessa tecken Jesus sa

då nalkas de Kristnas förlossningsda.

Han kommer till vår frälsning sänd

o, kristenhet, håll lampan tänd.

Tack för i dag slut för i dag. Till veckan blir det lite senhöst dikter, medan vi

har någon höst kvar, innan vintern kommer hit till kusttrakterna, borde det

ju ta lite tid ännu, hoppas jag. En skön helg vill jag önska er alla,

Sonja.

Välkommen till en bloggar stund, kring tankarna om himmelriket som en skatt, som ligger gömd i en åker, som det står om i Matteus 13; 44 en man

finner den och går i sin glädje och säljer allt han äger och köper hela åkern.

En synnerligen passande text, i den turbulenta tid vi nu lever i, med ekono-

miskt kaos, som råder runt om i världen. Det känns liksom säkrare att ha pengarna i madrassen, än på banken just nu. Men allra säkrast är himmel-

rikets bank, där mask och mal inte förstör. Detta kanske låter både konstigt och obegripligt i dina öron, om du inta är kristen kan det nog vara svårt att förstå. Men som du kanske har hört talas om så gick ju guds folk ut ur Egyp-tien, på en vandring genom öknen i 40 år, och Gud försåg dom med mat varje dag under den tiden, i form av manna på marken varje morgon,

och vaktlar en (fågel) om aftonen och vatten ur klippan som Moses slog på med sin käpp, efter uppmaning från Gud. För Gud är ingenting omöjligt,

och han är densamme i dag.  Men han har också gjort oss självständiga och

vill att vi skall, använda de resurser som finns på jorden så länge det går.

Det är underbart att ha sin trygghet i Gud, och det ger en så stor glädje i livet, så man skulle önska att alla lämnade sitt liv i Jesu händer, om du på

allvar söker honom, kan du bara be honom komma in i ditt liv just nu, och

han skall vara hos dig med sin kärlek och sitt ljus direkt, om Du är ärlig.

Då blir du och ditt liv helt förvandlat, till det bättre. Det önskar jag dej !

Nu vill jag skriva en dikt, som jag tycker passar i sammanhanget, den heter

TRONS PÄRLA

Jag vill bära min tro, som i kupade händer

rädd att min tro, skall gå sönder.

Den dyrbaraste pärlan, jag äger i livet

dyrbar men skör, som av glas.

Eller hållfast som berg, beroende på

om jag vid min tro, vågar stå.

Frestaren finns,  både här och var

han gärna, min tros pärla tar.

Han vill skrämma mej till, att gömma den så

att andra den inte, skall se och förstå.

Den glädje och trygghet, som Gud till mej ger

han berikar mitt liv, varje dag mer och mer.

Då slutar jag mina tankar omkring att finna och äga en skatt, som inte kan

förlora sitt värde, på grund av giriga bankmäklare på jorden. På lördag har

jag tänkt jämföra oss i vår stad, och vårt land med Ladiokeia, det är slående

välkommen då om ni tycker det är intressant, hälsar jag er, Sonja

Välkommen till några olika funderingar omkring änglar, eftersom det var den

Helige Mikaels dag i går, den dag som också kallas änglarnas och barnens dag

Har du sett eller mött någon ängel ?  Det står ju tydligt och klart i Bibeln att

änglarna finns och är utsända av Gud för att vara oss till hjälp i svåra situa -

tioner. Dom är ju osynliga, men kan också göra sig fullt synliga om det är det bästa i situationen. Jag har en bok som heter Änglar på uppdrag, där

berättas om en pastor i Amerika, som plötsligt började få besök av änglar på nätterna med jämna mellanrum, dom ville berätta om Guds omsorg om oss

människor. Dom såg inte ut som våra små bokmärks keruber utan var mycket storväxta ca. 210 cm. skriver han, och det var gamla bekanta ur bibeln, som Gabriel, och Mikael m. flera. Som berättade att Gud förbereder

Jesu återkomst till jorden, och vill ha många räddade innan dess. Och vill med änglarnas hjälp röja väg för detta. Ett mycket annorlunda vittnesbörd.

Jag frågade er i början om ni mött någon ängel, eftersom jag inte kan få svar på det direkt, skulle jag vilja be er svara med någon komentar, om ni vill berätta.  Jag vill tala om en annorlunda upplevelse jag hade för några år sedan, jag var ute på stan och skulle gå över på ett övergångsställe, jag

tittade mig för och gick ett steg ut på gatan, då kom en motorcykel köran-

de snett bakom mej, så nära att det nästan tog i mej,då fick jag ett slags

skydd mellan mej ock cykeln, som också slogs upp emot mitt ansikte, jag

såg efter cyklisten och undrade vad han hade som slog upp emot mej så där

men han hade ingenting annat än vanlig klädsel, och körde undan utan att

verkade ha märkt någonting, jag stod kvar och tänkte så underligt det var

det som slog emot min kind, det kändes som fågelfjädrar, fast så mycket

större, då slog det mej att det kanske var min skyddsängel som var så nära, att han kunde lägga sin ena vinge mellan mej och motorcykeln. Jag tror det.

 Vill också berätta om min mans upplevelse av änglabeskydd, han var resan-

de försäljare i flera år, men behövde aldrig vara med om någon olyckshän-

delse, men på hemväg en mörk höstkväll, hörde han plötsligt en röst från baksätet som sa BROMSA ! Det gjorde han direkt och några meter framför

bilen kom det en älg, rusande upp på vägen. Tala om änglavakt, tack gode

Gud!!

Jag tror att detta får räcka för i dag, brukar ju alltid avsluta med någon dikt

men det blev ju så mycket text ändå, så jag är glad om ni orkar läsa det.

Jag önskar er en änglaomskyddad fortsättning på veckan, på torsdag åter-

kommer jag med att fundera över trons pärla, välkommen då.

Sonja

Gud!!

Hej, nu är hösten här på allvar, kall och våt. Det är dags att ta på täckjackan och vantarna  när man ska gå ut, så man inte drar på sig någon förkylning.

Jag har just blivit av med en, så då kan man ju vara extra mottaglig för en ny. Men nu sitter jag ju inne i stugvärmen och ska berätta för er hur en s.k

täckstol ser ut och fungerar, jag kan tro att det inte är så många som sett en sådan, rätta mej om jag har fel med en kommentar t. ex. Nu till mammas

TÄCKSTOL

Täckstolen tog nästan upp hela golvytan,

när den ställdes upp mitt i stora rummet

där den skulle stå i många dagar,

och blev en bra koja för mej att leka inunder.

Tryggt att ha någon vuxen, nära intill

när täcket jobbades fram, dag efter dag.

Först skulle det enfärgade undertyget spännar fast

så  lades stora vaddchok, där ovanpå

och sedan översidans tyg, som täcket skulle få.

Då mättes det och kritades, med millimeter mått

tills alla rutorna på täcket, man lika stora fått.

Sen skulle dessa rutor sys, varenda styngn för hand

det var den tid, då ordet stress var okänt i vårt land.

Ja, inte var det som i vår tid, då vi kan gå och köpa ett par täcken för en ganska billig pening. En sak som däremot inte går att köpa i handeln i dag

är den s.k Dragspelssäng men på auktioner kan ju komma åt dom ibland,

vi hade en i vår sommarstuga som vi sålde i våras, så den blev kvar där, i-

bland saknar jag den litegrann. Den gick också att vikaihop som en fåfölj

eller karmstol kanske man kan säga. För mej som barn, betydde dragspels -sängen fest, den stod ute på vedbovinden, när den inte användes, men

när det var fest och vi var många, till jul och midsommar t. ex. då togs den

in och då var det min sängplats, eftersom jag var minst. När den var intagen

och bäddad, längtade jag alltid att få gå och lägga mej, det brukade jag

inte göra annars, då ville jag vara uppe så länge som möjligt. Så är det ännu

jag är kvällspigg, men morgontrött. Tur att jag får morgonkaffe på säng av

min käre make, så att jag piggnar till.  Det var några barndomsminnen som

berättar om sådant som inte är så vanligt i dag. Och i det flesta fall önsk-

ar vi väl inte den tiden tillbaka, eller hur?  Var sak har sin tid,finns det ju ett ordspråk som säger.  Nu önskar jag er en trevlig helg, nästa vecka blir det kristna dikter, det var ju ett tag sedan. Välkommen då! 

Sonja.

Hej kära vänner och välkommen till en innesittar-dag,  här vid datorn då det ändå regnar och är ganska höstruskigt väder. Men vi får då vara tacksamma

över de fina dagar vi har haft en längre tid, med solsken nästan varje dag.

Nu får vi börja tända ljus och lampor inne, och göra det trivsamt på så sätt.

Det är inte allom givet i vår värld, särskilt inte nu när det gungar i ekonomi-

erna, runt om i världen, ja även i vårt land är det ju turbulens innom bank-

världen, och vi berörs ju alla på något vis av detta. Men nu ska jag  gå tillbaka och berätta om den s. k. gamla goda tiden, undrar hur många av oss som önskar den tillbaka i dag ?  Det som jag ska berätta om först är mammas

TVÄTTSTUGEDAG

Mamma kom hem i kvällningen, genomblöt och trött

sedan hon i tvättstugan, smutskläderna skrubbat och stött.

Hon skrubbat sina händer, rent såriga till slut

av tvättbrädan och vattnet, som var starkt av lut.

Genomblöt på magen, allting vreds för hand

det borde ju va´kara jobb, tänkte jag ibland.

Hon var trött i armarna, av alla tunga kläder

som kokades i grytorna, till elden behövdes bräder.

När hon kom hem om kvällen, fick pappa stövlarna dra av

det orkade hon inte själv, efter sin långa arbetsdag.

Men mor hon mindes sämre tider, i sin ungdom då

när allting tvättades i havet, och dom i isvatten fått stå.

Ja inte vill man då byta bort den tvättmaskin vi flesta har i dag, mot den

tid, som var då, ändå kan vi nog tycka att tvätt och stryk dagar är jobbiga

nu också. På den tiden manglades ju alla lakan och duka också i den s.k

MANGELBODEN

Dragmangelns stenfyllda jättelåda, gled långsamt

och jämrande fram, över den lakansklädda trärullen.

Fram och tillbaka, drogs mangellådan med veven av järn.

Det var ett tungt jobb, oftast kvinnogöra

far hörde till dom få män, som tog hand om dragjobbet.

Det ansågs inte karlaktigt, att gå till mangelboden.

Som stärkta togs lakanen fram, rullades vant och varsamt 

lades försiktigt i klädkorgen, tillsammans med släta örngott

som skulle få sina band, krusade frammåt kvällen.

Det var far, som satt med en vass morakniv

och krusade örngotts banden.

Ja det var lite om hur det var på 1940 talet, inte känns det väl som vi vill byta precis, fast nog var livet lugnare och mer harmoniskt i det flesta fall

då, skulle jag tro. Även om det var sämre materiellt, så tror jag att det då fanns något som kallas förnöjsamhet, det var ju inte så länge sedan man hade kriget in på knutarna. Förnöjsamhet är väl närmast ,fult i dag ?

Men nog har vi i Sverige mycket att vara tacksamma till Gud för tycker jag

Sonja.