Välkommen i snöstormen, det har visst varit busväder runt om i landet,

här börjar det ljusna lite och stormen har övergått till blåst, så ovädret verkar vara över nu. Vi är ju inne i februari månad, och det brukar vara

en härlig tid här uppe, med klara soliga lite kalla vårvinterdagar. Så dags

för veckans, och tema vinterdikters sista inlägg. Som ni förstår handlar

den inte om, den just gångna natten, utan en klar och kall vinternatt.

VINTERNATTSRAPSODI

Högt över skogens frusna toppar,

har vintergatan byggt bro.

Glimmande stjärnors skälvande ljus,

där på oändlighetens hav.

Norrskenets ljuskaskader

vecklar fräsande ut,

hela sitt spektrum

av flammande färger,

över himmelens isgröna kupa. 

Färggranna tungor

slickar lystet himlavalvet,

som törstande efter

flämtande stjärnors frost

i vinternatten.

Månens frusna silverfat,

vinterhimlens lampa,

försilvrar nuet...

VÅRVINTER

Snart smälter det frusna,

och marken bereds

för liv igen.Under den frusna isen,

porlar ett levande vatten än.

Nu vänder ljuset åter,

som Herren i skapelsens

morgon bestämt.

Även om våren kan tveka

så följer årstiders

växlingar jämt,

efter dess uppgjorda plan.

Naturen följer skapelsens bud,

naturens ordning, vilar i Gud.

Ja, det känns ju tryggt och bra, det jag skrivit i den dikten, men vi vet

ju också nu, att vi  gen om vårt sätt att leva, förbrukar jordens resurser

i allt snabbare takt. och att vi genom våra  bilavgaser, och annat skadligt

utsläpp lyckats förstöra oconskiktet, som Gud skapat för att skydda oss

från den skadliga strålningen, där ovanför. Och nu fast vi vet, läste jag att bilåkandet ökat. Och jag som har svårt för att gå, och inte kan cykla.är ju

mycket beroende av bilen, suck!  Jag måste visst få skriva en liten dikt

som handlar om detta med naturförstöringen, jag var 6-7 år då.

SULFITFABRIKEN

Jag minns att jag sa till pappa,

hur tror du det skall bli till slut.

Med luften och vattnet, du pappa

av all lort som fabriken spyr ut.

När massan sig lagrar i bankar

så vattnet blir till torra land,

av syran från syrahus- tankar

man kan inte andas ibland.

Hur tror du det ska gå för fisken

och vattnet att klara det här,

Hur länge kan du va´en frisk en

se på träden så bruna dom är.

Jag minns att han log då min pappa

sa, du är för liten att fatta sånt här,

förstrött han på kinden mej klappa

och sa, havet och luften oändliga är.

Ja, ofta ser barn klarare, än vuxna gör. Äntligen, ska jag försöka sluta,

hoppas ni orkar med att läsa hela min textmassa i dag.  Välkommen till veckan, med nya tankar och nytt tema.