Alla inlägg den 25 februari 2008
Hej! Och välkommen till en ny vecka, här är det snabba kast från förra-
veckans "Gud i vardagen" till dagens minnen från barndommens vinter-
land. Men Gud är ju med även då, som han alltid är med i våra liv.
I dag ska jag börja att skriva om livstycket, ni som är äldre vet nog direkt
vad jag talar om, och ni som inte vet får ju veta, om ni fortsätter läsa.
På den tiden fanns ju inte strumpbyxor och kalsonger, åtminstone inte
för flickor och man behövde ju något att hålla upp strumporna med.
Så till första dikten som följdriktigt heter just...
LIVSTYCKET
Minns du livstycke med strumpebanna,
å långstrumpen å barranna, som blev
mellan strumpen å byxbena,
å yllestrumpen som kliade på bena?
JÄNTVÄNT (flickvänt)
Livstycksknappa, dom skull va´framvänt,
om dom skull användas av en jänt.
Me`strumpebanna som höll upp strumpen,
som jänten hadd rakt mot skinne jämt.
POJKVÄNT
Men om livstycke, skull va "pojkvänt",
då skull dom knapparna, bakåt ha.
Å pojka kunn väl int ens knäpp knappa,
så för dem gick de ju lika bra.
dom måste ju ändå hjälpa ha.
Sen fick dom kalsonger där utanpå,
å för att strumpbanna då skull nå,
till strumpens knappa, där utanpå.
Så klippte man hål, i pojkkalsongen,
och ordnade således genomgången.
Så pojka slapp attf få yllestrumpen
rakt emot skinne.
Lika bra var de...
dom skull väl int ens, ha tåle vine`
Hoppas att ni kan förstå, den något försvenskade bondskan.
YLLESTRUMPEN
Hemsticke strumpen, va rejäl,
vass och outslitli, känndes det som.
Enda möjligheten, att slipp dem ett tag
va om man kunne väx så fort,
att nystrumpen, bara va halvvägs
däri stickmaskin,
då gammstrumpen va urvuxe.
Men så fort växt, jag då aldrig...
VANTA
Men hemsticke vanta, å hem sticke socka,
dom va ändå bäst, på nå vis.
De fanns ingen omsorg, som värmt lite extra,
i köpese vantarnas pris.
HADD DU ?
Hadd du ludden, å skidpjäxen,
som jämt var förstor, dom var köpt i växten.
Då fick man stopp i tidningspappere längst fram
för att foten skull va still innuti.
Å skona hann bli utnött, innan dom var lagom.
Åkte du sparkstötting, å träskiden
som bara hadd fotögla på den tiden.
Skotta ni fram isbana, själv på isen
å spänd bara fast skriskon,
kring tån och vristen.
Fick ni kråkhakka, å nageltjäll`n,
å snortjickren, tvätte bort om kvällen?
Å, sen....
SPISVÄRMEN
Kalla barnafötter, värmdes om kvällen,
på vedspisens, nerfällda lucka.
Där fick man lägga upp sina fötter,
för stickande upptining, för liv igen.
Yllestrumporna på tork .ovanför,
dom släppte sina snöklumpar,
fräsande ner på dom heta spisringarna.
Och man satt där och njöt, av att känna
livet återvända i fötterna.
Minnet värmer än... fast det var länge sen.
Ja, det var några minnen, från den gamla "goda" tiden, inte så lättsamt och fint, som det ofta är numera, men kanske nyttigare att få göra en hel del
själv för sina nöjen, så hade man inte heller några fritids problem och inte
så mycket överskotts energi att hantera, som ju ungdommarna verkar ha
i dag. Jag återkommer om ett par dagar och berättar mera på samma tema.
Välkommen då önskar jag... Sonja.
PS. Synd att jag inte kan sätta i de trevliga teckningarna, jag har i boken
som jag kallar, " Utedasset önskar man inte tillbaka." Det finns ju inte så gott om bilder från denna tiden nu. DS.
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 |
3 |
|||||||
4 | 5 |
6 | 7 |
8 | 9 |
10 |
|||
11 | 12 |
13 | 14 |
15 | 16 |
17 |
|||
18 | 19 |
20 | 21 | 22 | 23 | 24 |
|||
25 | 26 |
27 | 28 |
29 | |||||
|