Välkommen till en ny dag, av Nåd från Herren, Vill också tacka för uppmuntrande komentarer, det känns fint med ett personligt namn

annars är det ju bara en massa siffror. Så fortsätter vi också i dag på samma tema. Så till den första dikten...

MÄNNISKAN

VI människor är som ett landskap,

en gränslinje mellan nutid och evighet,

vi rymmer både och.

Vårt yttre hör nutiden till, vårt inre

gömmer evighetens skimmrande pärla.

Guds gåva till oss alla.

Vårt synliga jag, blomstrar, vissnar

och förgår, men evighet består...

Du människe som bär på evighetens frö,

har du nånsin bearbetat din inre trädgård?

Givit det näring att leva av,

gett det möjlighet att gro.

Att få berika ditt liv, öka ditt hopp,

ge  dej liv, ja evigt liv!!

Allt som vi ser, är förgänglighet

det osynliga, är av evighet.

FORMGIVAREN

Herre forma mig efter din vilja,

du som en mästare är.

Du som kan forma

en männska`som lera,

och göra ett användbart kärl.

Fyll seda kärlet,

med  levande vatten,

och din stora kärlek därtill.

Att jag kan få bjuda,

en törstande själ.

Ja Herre, jag vill hjälpa till.

GLÄDJE

Det finns inte ord att berätta,

inte tankar det finns att förstå.

De under, Du gör i vart hjärta,

som tillitsfullt, till Dej vill gå.

Jag önskar att jag kunde dela,

den glädje som Du ger till mej.

Men Du som har glädje till alla,

behöver ej dela med mej.

Nu vill jag tacka för i veckan, och till veckan ska jag ta några rimkåserier

om att vara pensionär, på ett humoristiska sätt.  Men då nästkommande

vecka, hoppas jag kunna få berätta om några av de många bönesvar som

jag fått. Hoppas ni tittar in både den ena  och andra veckan.

Så vill jag önska er en trevlig Helg!

                                            Sonja.