Välkommen denna vackra april dag. Ni som var med i måndags vet att jag ska berätta om minnen från fyrtio talets krigstidsår som vi kände av även

i Sverige, även om vi inte direkt var inblandade i kriget, tack och lov. Min

familj bodde vid västerbottendskusten, vid den s.k, Kvarken som var det enda som skiljde oss från Finland. Och det var förstås en ofta använd flyckt-

väg, för dem som försökte komma undan kriget. jag ska berätta om ett sådant tillfälle i dag.

FLYKTINGARNA

De kom i sina skrangliga båtar, oftast roddbåtar

på flykt över mörka vatten.

Tunnt klädda, frysande, hungriga, gråtande

Vissa helt tomhänta, andra med stora bylten,

en kvinna hade ett gråtande barn i famnen.

I en av båtarna stod en trampsymaskin.

En av kvinnorna, bar på en s.k pigtittare

kanske var det hennes enda ägodel.

Den blev en gåva till min faster så småningom,

och numera är den i min ägo.

Vi barn tittade nyfiket och häpnade

över dessa människor, med konstigt språk

annorlunda röster och utseenden,

som allt oftare la till vid våra bryggor.

Men snart letade vi "tyskljus" igen,

nere vid stranden.

Tyskljusen var säkra och bra,

liknade våra dagars s.k lyktljus,

men var vida som en kaffekopp.

Ljusen flöt iland vid våra stränder,

kom från torpederade Tyska båtar.

Dom hade vi att värma pannorna med

i lekstuge spisen.

Kan ännu i dag känna doften av

lekstuge stekt korv,

och segkokta makaroner.

RÄDD FÖR SIGNALEN

När det började skramla i ankarkättingen,

från lastångaren ute på redden.

Då sprang jag genast hemmåt,

så fort jag kunde, med händerna för öronen.

Nu skulle båten ganska snart ,

ge sin avgångssignal!!

Jag sprang i panik därifrån, orkade inte höra.

Kanske var det sviter som småbarn gärna får,

av misslurstjut, och flyglarm,

och fabrikens varningslarm.

När man vet att kriget finns inpå en.

När jag skriver detta, känner jag att jag kan förstå, att flyktingbarn som kommer hit, kan bete sig på annorlunda sätt. och reagera med ilska då dom kanske fått lämna allt, och kommer hit och ser vår välfärd och kanske också blir hånade för sitt utseende och dylikt. 

Jesus sa, älska varandra !!

Hälsningar Sonja.