Hej och välkommen till en Valborgsmorgon med strålande sol, man kan ju inte tro att det är sant! Här brukar det oftast vara kallt och grått, så jag

måste nog skriva om det  som jag skall läsa vid Valborgsfirandet i kväll och

det som jag tänkte ha med här, har jag också justerat lite grann, fast dom blir inte lika humoristiska då. Forts. på barndoms "Majbrasan" sparar jag till

i morgon, då jag också skall ta med ett minne från min upplevelse av ett

demomstrationståg på första Maj. Så kör jag igång med Valborgsdikter, vad

säjs om en ny text till Vårvindar friska?  Den lyder som följer...

VÅRSÅNG  (melodi: Vårvindar friska)

Vårvindar friskar, dugg regnet piskar

gråmulen sky på himmelen drar.

(gamla texten, bra att ha till ett annat år)

Nya texten.

Sunnanvind susar, ungdomm berusar

blå, skyar över himmelen drar.

Maj, var välkommen, så lyder sången

men än April är kylig och sval.

Undrar så smått, om brasan sig tar

här,har ju varit, snö sen några dar.

Smällarna, smälla, hundarna gnälla

då är det vår, ja vår!

Vårvindar ila, kom ska vi kila

ut så vi hinner grilla en stunn,

Korvarna våra, svarta men råa

grillsotet knastrar i våran mun.

Kära go vänner, nu är det vår

tårögda vi i brandröken står.

Häxpipor tjuta, gnistorna spruta

då är det vår, ja vår !

(Jag tar också med dikten Norrlandsvår, eftersom jag vet att det är mycke snö och kyla kvar i inlandet och i fjällen)

NORRLANDS VÅR.

Nu ska vi fira, att våren är här, fast vi måste ha långkalsonger.

Nu ska vi sjunga att vintern är slut, men det finns ju för somriga sånger.

Dom är inte gjorda för våren hos oss, vi borde sjunga om snöglopp förstås.

Och om Aprils ännu frostiga tårar, som gråter över redan svunna vårar.

Sen skall vi lyssna när vårtalaren, berättar om värmen som kommer igen.

Allt medan vi om fötterna frysa, och ungarna snora och nysa.

Och raketerna tjuter så vi blir lätt döva, synd för kören som sångerna öva.

Snart skall dom sjunga om vårsolens glans, utan att solen syns någonstans.

Men sångerna värmer vårt hjärta ändå, å snart kommer våren till oss också.

Nu fick ni några nya och för er okända vårdikter kan jag tro, om ni vill använda dom är det fritt fram att skriva ut det, om ni vill. Jag tänker

på Povel Rammel som sa något om osjungna sånger var inte till någon

nytta, och det håller jag med honom om. Hoppas ni får en trevlig helg,

sköt om er och era ungdommar, så gott det går. Vi hörs i morgon med

barndomsminnen om ni vill och har lust, välkommen då hälsar jag er.

Sonja

Hej alla glada, och välkommen till några dikter om våren och förstås Valborgsmässodikter. I dag är det strålande sol, men fortfarande har vi haft

minus grader om nätterna här upp i kyliga nord. Jag börjar med en dikt

som går på detta tema.

VÅREN TVEKAR

Nån, gömmer sej i snåren, vågar inte fram

hon som vi kallar våren, tvekar litegrann.

Det får man inte undra på, nog är luften kylig nu ändå

och våren har väl inga varma kläder, att ta på.

Hon ville springa utan skor, på ängens gröna täcken

svänga med sin blomster kjol, över ystra bäcken.

Vill att sunnanvinden skön, ska blåsa himmlen ren,

längtar att se björken grön, och solens varma sken.

Hon lyssnar efter fågelsång, som brukar fylla snåren

men hon hör bara männskosång, och raketer gång på gång.

Så därför tvekar våren...

KAMPEN

Våren kämpar en ojämn kamp, överrumplas av kylan.

Vintern ger sig inte så lätt, vill inte släppa greppet.

Det känns som kampen, mellan gott och ont

en kamp om kärlek eller hat.

Våren vill väcka jorden till liv,

men vinterns kyla står emot.

Men vintern och kylan,

får ge sig tillslut

följer skaparens årstids beslut.

Barndommsminne

MAJBRASAN

Hela vårn´drog vi rise, å sökt gammgranen sen jul,

ja allt som vi kunne hitt, som va brännbart tog vi.

Vi drog allt till en särskild plats, där Majbrasa skull vara

hon blev med tin´ganska stor och fin, så vi "hev" kunne vara.

Vi hadd fått nån gammsoffa, å en säng efter nå barn

som hadd blive alldeles för dåli.

Dä skull vi lägg mycke granrise över,

så ingen skull  kunna si hä som låg där.

Sen bruke vi få nån halvtom tjärtunn´när det var dags,

men nog va dä kvar nån vecka än, å då fick vi bevaka

hela tillställningen, så ingan for me rise vårat, till sin.

Fortsättnig följer till Valborgsmäss...

Ja, nu har ni fått ett litet smakprov på den kommande Valborgsmäss,

jag kommer åter då med flera Valborgs-dikter, mer eller mindre humoristiska

välkommen åter då. Ha det så bra till dess, kära hälsningar till er alla från

Sonja.

Så ses  vi igen, inte bildmässigt men genom att jag kan se besökssiffrorna

och vet att ni  läser mina texter, det gör mig förstås glad, det är ju inte lönt att skriva om ingen läser det. Temat i dag är detsamma som förut i vekan. Och det är väl ett spännande ämne, hoppas jag att ni också tycker så.

 Det jag i dag vill berätta om, är när min systerdotter for på  skolresa till

Norge. Detta var vid påsktid och min syster berättade att hon helst ville att dottern skulle stanna hemma, på grund av risken för halka på dom smala och krokiga vägarna i Norge. Men det var klart att flickan ville följa med och så blev det också. Trots mammans uppenbara oro, men så är ju mammorna...

Nästa dag bar det av, och väl inne i Norge var vägarna kurviga och sliriga, i

snösmältnings tiden. Och på ett ställe, var vägen helt sprucken så chaffören

sa till barnen, att dom skulle gå ut och ställa sig på snödrivan intill vägen,

medan han körde den tomma bussen över den stora sprickan. Barnen gjorde som han sade. Då drog han på full fart med bussen, för att snabbt

komma över hindret. Men genom detta började snödrivan som barnen stod på att skaka, så det blev till ett snöskred, som tog barnen med sig nerför

en ravin och dom flesta försvann under snön och behövde grävas fram.

Min systerdotter kom inte under snön utan fortsatte ut på en isbelagd älv

men isen brast under henne, så hon försvann ner i vattnet under isen.

Det var väldigt strömt i vattnet, så hon drogs  av strömmen mot ett vattfall men hon fastnade med benet i en trädklyka innan hon nådde fram till stupet. Då såg hon Jesus komma emot sig, med utsträkta armar.. Då bad hon Jesus, tänk på pappa och mamma, inte vill dom mista mej så här.

Då kom det en kraftig våg och förde mej med våldsam fart,

tvärs över älvsströmmen och jag låg helt plötsligt på den snöiga strand-

kanten, mörbultad, sönder riven i ansiktet och med trasiga kläder, men

vid liv!  Där dom Norska livräddarna snart tog hand om henne. Hon fördes

till ett hus i närheten där dom övriga barnen som kommet under snöskredet samlats, omtumlade men i stort sett oskadda. En lärare som var med, var förtvivlad han hittade inte sin son i snön bara hans glasögon, men när den

värsta chocken lagt sig och man räknade barnen, visade det sig att alla var

med, pappan hade inte känt igen sin son utan glasögon.

Då blev det förstås stor glädje, men nu längtade alla hem till Sverige igen.

När jag ringde till min systerdotter, och frågade om jag fick berätta om det här, och hon lovade det sa hon med med eftertänksam röst. Du förstår jag

måste ju ha drunknat, när jag satt fast där under isen, och Jesus kom för

att hämta mej. Men ändå lever jag?  Ibland längtar jag tillbaka till friden som

jag kände där.

Ja, visst är detta en märklig berättelse om vad Gud kan göra som svar på bön, för honom är ju ingenting omöjligt. Och det står ju också i Guds ord

bed, om vad ni vill i mitt namn, och tro att ni har fått det, så blir det så.

Visst är det underbart att ha en sådan Gud ?!!

Min syster berättade att hon kände sig så orolig inför denna resa, så hon bad hela tiden om beskydd över barnen. Gud manade henne nog till detta

han visste ju förstås, vad som skulle hända. Men allt slutade ju väl !

Nästa vecka ska jag ha temat, vårtid och Valborgsmässodikter.Välkommen,

önskar Sonja.

Hej och välkommen till en ny dag på temat bönesvar. Jag berättade ju förra gången om vår yngsta dotter och hennes familj, på en husvagns tur, som slutade lykligt tack vare ett bönesvar. Vi ska stanna kvar i den familjen även

denna gång. Då jag vill berätta om att Gud har omsorg även om djuren.

Detta ger mej anledning att berätta om familjens häst, som denna morgon inte ville, eller kunde ställa sig upp, han verkade ha ont i "bakdelen" han åt inte och inte fick man honom att dricka heller. Var till stallet ett par gånger under dagen och det såg likadant ut. Ett par flickor där i stallet lovad att titta till honom under dagen.Det var nämligen hennes mans 50- års dag, så det var mycket annat som behövde göras också. Vi var där på besök och skulle ut tillsammans med släkt och vänner för att fira födelsedagsbarnet.

Men efter någon timme där ringde dom från stallet och sa att det var sämre

med hästen, så hon måste fara till stallet och en av gästerna erbjöd sig

att följa med dit. Dom hade försökt få tag på en veterinär hela dagen

men inte lyckats, det var lördag och det gjorde det ju inte lättare för-

stås. Efter ett par timmar, bestämde vi i familjen att bryta upp, så att

dom skulle kunna fara till stallet och vara hos hästen. Någon timme senare kom Björn hem, nu hade dom fått tag på vetrinären, som lovat komma

frammåt natten och han ville ha 2000 kr. i betalning. så Björn kom hem

för att hämta pengar. Björn var i vanliga fall väldigt rädd för hästar och

brukade be om den längsta moroten för att våga gå lite i närheten. Men

nu berättande han viskande till mej, att han hade gått in till den liggande hästen, när frugan inte såg. Jag lade mej bredvid hästen och la min ena

hand på honom och bad att Gud skulle hela honom. Jag ville så gärna

att vi skulle få behålla hästen, mest för min frus skull, som älskade hästar.

Och nu äntligen fått en som hon kunde ha som ridhäst. Jag upplevde en sån kärlek till hästen, och det kändes alldeles heligt omkring oss när jag bad,

sa han, så det skulle inte förvåna mej om han är uppe och går och har ätit när jag kommer tillbaka, sa han och frågade mej om jag tyckte att han gjort fel, vilket jag förstås inte tyckte, utan att han gjort alldeles rätt, vi ska ju använda de möjligheter Gud har gett oss. Och som ni kanske förstår, så var det just detta som hände. Anki hörde att det lät som om hästen drack av vattnet, och mycke riktigt den stod och både åt och drack

glupskt, så när Björn kom tillbaka, var dom ute och gick i stall-gången.

Tack Gode Gud, för ännu ett fantastiskt bönesvar.

Sen fick Björn förstås bråttom att ringa till veterinären, för att lämna åter-

bud. Det var väl en fin femtioårs precent från Herren, en helad häst och

2000 kr. kvar i portmonän?  Det blev mycket glädje och tacksägelse både

där i stallet och när dom kom hem till oss och berättade. Det är snart fyra

år sedan detta hände och än är hästen i full gång. Så Gud har omsorg om

både djur och människor. Ja, vilken trygghet och glädje det finns i tron!

Välkommen på lördag då jag fortsätter på samma tema. Hälsningar från,

Sonja

Kära vänner, välkommen till ännu en vecka med kristet tema. Vill berätta om några bönesvar, som visar på att undrens tid inte är förbi. Det är kanske lätt att tro, men jag tror att runt om i vårt land händer både stora och små

under varje dag, fast vi som inte är berörda får inte veta om dom. Här kommer dagens vittnesbörd...

UTFLYKTEN

Vår yngsta dotter och hennes man, bestämde sig för att göra en helgresa med husvagnen, troligen den sista innan vintern kom. För att utnytja helgen maximalt, startade dom redan på torsdagskvällen. Deras småpojkar var glada att dom inte behövde vänta till nästa dag. Då skulle dom få sova

i husvagnen en extra natt och det var alltid spännande. Men efter några

mil, började pojkarna bli trötta, så nu gällde att hitta en lämplig champing-

plats där dom skulle kunna stå, även om den nu var stängd, så här på höst-

kanten. skulle dom kunna klara sig själva, bara det fanns ström att tillgå,

och det gjorde det. Så där beslutade dom att stanna över natten. På

morgonsidan, vaknade lillpojken i sin säng och gnällde, då smög pappan upp

för att lillen inte skulle väcka dom andra, men när han böjde sig ner för

ta upp gossen, skar det till i hans rygg så han sjönk ner på alla fyra och stod där jämrande av smärta på golvet. Han hade fått ryggskott!. Någon halv- timme senare ringde vår dotter och frågade mej vad jag brukade göra när jag hade ryggskott, hon visste att jag haft det några gånger. Jaa, sa jag

då gör man inte mycket, för det minsta man rör sig då får man ju väldiga muskelkramper. Men vad ska vi ta oss till, utropade hon och berättade hur situationen var. Vi har inte ens en telefonkatalog, så jag kan ringa och

försöka få tag på en läkare, va´ska vi göra mamma frågade hon med gråten i rösten. Det har börjat bli så kallt här också, det måste ha blivit något fel på strömmen också, och det minsta Björn rör på sig så jämrar han sig. Och jag

kan ju inte köra med honom ståendes så här på golvet.

Då sa jag, det är nog ingen annan än Gud som kan hjälpa i det här läget,

och så bestämde vi oss för att vi skulle lägga på luren och be på var sitt

håll, att Gud skulle gripa in. Jag bad att Gud skulle låta Björn göra någon

rörelse, så att låsningen i ryggen skulle släppa.

Jag skulle snart ner till kyrkan, på en bönesamling, så jag började klä på

mig ytterkläderna för att fara dit. Så jag bad min man ringa och höra hur läget var, han sa vad tror du har hänt med ett ryggskott på minder än tio minuter. Ja, det var de jag skulle vilja veta, allt kan ju hända när Gud är med. Då han ringde fick han veta att Björn nu var ute och gick för att mjuka upp sin stela rygg. Han berättade senare att han stått med huvudet

mot nederslafen, för att få lite stöd, under sin påtvingade ställning.

Efter vår bön, som han inte visste om råkade han kika under sängen och

såg att kontakten till värmen låg på golvet, undra på att det var kallt där

inne, han lutade sig försiktigt fram och lyckades sätta den på plats.

Då small det till i ryggen, så det ekade i husvagnen, oj, hör hur det låter

i min rygg, sa han oroligt, men det släppte visst utropade han sedan och kunde med viss möda resa sig upp, efter nära två timmar på knä.

Och jag fick med glädje ta med ett stort tacksägelse ämne till böne-

samlingen i kyrkan. Ja visst kan man säga att detta var ett Herrans under

och ett starkt bönesvar?  Hoppas ni orkar läsa allt detta, annars kan ni ju

dela upp det på ett par dagar. jag kommer inte igen förrän på torsdag.

Allt gott från Herren vill jag önska Er till dess ! 

Sonja.

Nu är jag på gång igen, en dag försenad kanske någon tycker, men om ni läst onsdagens inlägg så kunde ni se att jag skulle återkomma först i dag.

Vi var nämligen på begravning, efter en av våra allra bästa vänner igår, och sedan var jag inte på något blogg humör. Särskilt som detta

tema bygger på tämligen humoristiska kåserier. Gårdagens begravning fick

mej att tänka på ett kåseri om släktträff som jag skrivit. Det kommer här...

SLÄKTTRÄFF

Jag vet att jag borde... bjuda hit släkten,

och göra ett släktträffs-kalas.

Men jag vet inte riktigt hur det har blivit,

när, var och hur, den tiden skall tas ?

När det passar den ena, kan inte den andra

och när det passar dom, då kan inte vi.

Vi ändrar och byter och pusslar

och undrar så, när ska detta nu kunna bli ?

Jo, kanske till sommarn`när det är semester,

då har ju alla liksom, fått mera tid.

Fast då har ju resandet vårt tagit vid,

vi skall till Egyptien, Tailand och Grekland

men hösten är ju också en härlig tid.

Men då är det skörden och saften och sylten,

blåbär och hjortron och lingontid.

Men jag hade bara tänkt, bjuda för helgen,

så vi kunde träffas och få pratas vid.

Ja, men till vintern?  Då är det ju långsamt,

då kanske släkträffen min kan bli.

Nej, då är det risk för snöfall och halka,

så vi kan väl vänta ännu ett tag.

Vi kanske kan träffas nån vårvinterdag,

eller till våren...till sommarn...`till hösten??

Undrar om den träffen nånsin blir av ?

Kanske först när nån av oss, lägg i sin grav.

Men det var faktiskt en gladare fest,

jag hade tänkt mig,  med släkten som gäst !

Känner ni igen er ?  Det är inte lätt att samla några stycken samtidigt i dag,

alla har så många olika aktiviteter för sig, och det är väl både på gott och ont, utbrändhets-risken ligger ju nära då och det drabbar ju fler och fler.

Jag kommer nog att skriva om detta framöver, men till veckan är det ju dags för kristna dikter, då skall jag berätta om Underverk som svar på bön.

Hoppas ni vill vara med då! Jag önskar er en välsignad helg! Hälsningar från

Sonja.

när ska detta bli?

Ja, så är den här pensionären på gång igen, uppstigen till en vacker vår-

vinterdag med blå himmel och strålande sol, som får den vita snön att nästan blända oss. Så ska man vara ute är det nog klokt att bära solglas-

ögon. Vägarna är bara och torra så jag ska ut en stund efter att ha skrivit

något kåseri om mina Pensionärs funderingar, hänger ni med ...??

DEMONSTRERA

JAG VET ATT JAG BORDE... börja protestera,

gå ut på gatorna och demonstrera.

Säga ifrån, så högt att det hörs,

skrika !! om jag bara törs..?

Så här får det baske mej, inte gå till

åldringsvård och sjukvård, vi värna vill.

Sluta trappa ner på den, liksom barnomsorgen

skriker vi så det ekar på torgen !!

Sluta att fiffla med era kontokort,

och fy för alla asylsökande som skickats bort.

Stoppa genast all barnpornografi,

som inspiration till våldtäkter kan bli.

Ni måste stabilitet i landet bygga,

så våra barn kan leva trygga.

Var är den svenska ärligheten,

etiken, moralen och solidariteten.

Har Era samveten rent utav dött ?

Men jag är rädd att dom styrande

blott lyssnar förstrött.

Så va lönch ä` å bry sä ?

Jag hoppas ändå att det har kännts lönt för er att gå in på ett besök hos mej i dag, jag tror nog många av er delar mina tankar i den här frågan. Välkommen

igen på lördag, då jag kommer med nya funderingar i ämnet. Vi ses !!

Sonja.

 Innan jag börjar skriva på dagens tema, vill jag tacka för positiv respons

både på onsdag och fredag tack också för tips och råd. det gör mej glad!!

Så hälsar jag er välkommen till en ny vecka, med nytt tema. Och av rubriken

vet ni redan vad det skall handla om. Jag har ju skrivit dessa små rimkåserier med en hel del ironi, som ni nog snart skall upptäcka.

I den här åldern får man ju ofta sådana här "borden" på sig, så börjar också varje avsnitt i boken som också har det som tittel. Så det är väl bara att börja ...

MOTIONERA

JAG VET ATT JAG BORDE... börja motionera

men det är faktiskt inte så lätt,

att liksom hitta på ett rätt sätt.

Om jag t. ex. ska promenera

så börjar mitt "meniskknä"

genast att protestera.

Och om jag skulle cykla,

riskerar knät` en låsning

och jag skulle åka på en riktig blåsning.

Men kanske jag kan simma. då blir jag nog en frisk en`

men märkte ganska snart,  jag har ej rygg som fisken.

Min "diskbråcksrygg" får smärtor, av benrörelsetag,

och med bara armarna, orkar inte jag.

Men jag kan ju flyta på rygg, ja, det går bra!!

fast det var ju just motion, som jag skulle ha.

Men så här på vintern, då skidorna tas fram

under glada tillrop, av min " hurtbulle " till man.

Och, när han vänligt hjälpt mej, att skidorna ta på,

beter sig genast mitt knä, som när vi ska ut och gå.

Den andra foten domnad, utav diskbråcks- skäl,

kan inte hålla spåret, det märks då alltför väl.

Men snart så kommer våren, med vårvindarna sköna,

men då så får min näsa, genast känning utav fröna.

Jag nyser och jag snorar, och mina ögon rinner.

Så inte särskilt nöje, jag utav detta finner.

Men sedan kommer sommarn,

då jag i solens sken, i min badenbaden

kan vila mina ben,

utan att få solsting eller solexem!!

Fast jag vet ju, att jag borde motionera.

Ja, så kan det va`när inte kroppen mår så bra, men som jag skriver i första dikten i denna bok. Visst värker väl kroppen, men sinnet är ungt, och livet

känns än mera läckert än tungt.  Och jag måste ju  berätta, att sedan detta

skrevs så har jag fått en ny knäled, där förut meniskskadan satt. Och det

har ju underlättat en hel del. Så än är det liv i gumman. om det håller i sig, hoppas jag att vi träffas på onsdag. för nya tankar på samma tema.

Välkommen då !

Sonja.

jag har ej rygg som fisken.