Innan jag börjar skriva på dagens tema, vill jag tacka för positiv respons

både på onsdag och fredag tack också för tips och råd. det gör mej glad!!

Så hälsar jag er välkommen till en ny vecka, med nytt tema. Och av rubriken

vet ni redan vad det skall handla om. Jag har ju skrivit dessa små rimkåserier med en hel del ironi, som ni nog snart skall upptäcka.

I den här åldern får man ju ofta sådana här "borden" på sig, så börjar också varje avsnitt i boken som också har det som tittel. Så det är väl bara att börja ...

MOTIONERA

JAG VET ATT JAG BORDE... börja motionera

men det är faktiskt inte så lätt,

att liksom hitta på ett rätt sätt.

Om jag t. ex. ska promenera

så börjar mitt "meniskknä"

genast att protestera.

Och om jag skulle cykla,

riskerar knät` en låsning

och jag skulle åka på en riktig blåsning.

Men kanske jag kan simma. då blir jag nog en frisk en`

men märkte ganska snart,  jag har ej rygg som fisken.

Min "diskbråcksrygg" får smärtor, av benrörelsetag,

och med bara armarna, orkar inte jag.

Men jag kan ju flyta på rygg, ja, det går bra!!

fast det var ju just motion, som jag skulle ha.

Men så här på vintern, då skidorna tas fram

under glada tillrop, av min " hurtbulle " till man.

Och, när han vänligt hjälpt mej, att skidorna ta på,

beter sig genast mitt knä, som när vi ska ut och gå.

Den andra foten domnad, utav diskbråcks- skäl,

kan inte hålla spåret, det märks då alltför väl.

Men snart så kommer våren, med vårvindarna sköna,

men då så får min näsa, genast känning utav fröna.

Jag nyser och jag snorar, och mina ögon rinner.

Så inte särskilt nöje, jag utav detta finner.

Men sedan kommer sommarn,

då jag i solens sken, i min badenbaden

kan vila mina ben,

utan att få solsting eller solexem!!

Fast jag vet ju, att jag borde motionera.

Ja, så kan det va`när inte kroppen mår så bra, men som jag skriver i första dikten i denna bok. Visst värker väl kroppen, men sinnet är ungt, och livet

känns än mera läckert än tungt.  Och jag måste ju  berätta, att sedan detta

skrevs så har jag fått en ny knäled, där förut meniskskadan satt. Och det

har ju underlättat en hel del. Så än är det liv i gumman. om det håller i sig, hoppas jag att vi träffas på onsdag. för nya tankar på samma tema.

Välkommen då !

Sonja.

jag har ej rygg som fisken.