Hej alla glada, och välkommen till några dikter om våren och förstås Valborgsmässodikter. I dag är det strålande sol, men fortfarande har vi haft

minus grader om nätterna här upp i kyliga nord. Jag börjar med en dikt

som går på detta tema.

VÅREN TVEKAR

Nån, gömmer sej i snåren, vågar inte fram

hon som vi kallar våren, tvekar litegrann.

Det får man inte undra på, nog är luften kylig nu ändå

och våren har väl inga varma kläder, att ta på.

Hon ville springa utan skor, på ängens gröna täcken

svänga med sin blomster kjol, över ystra bäcken.

Vill att sunnanvinden skön, ska blåsa himmlen ren,

längtar att se björken grön, och solens varma sken.

Hon lyssnar efter fågelsång, som brukar fylla snåren

men hon hör bara männskosång, och raketer gång på gång.

Så därför tvekar våren...

KAMPEN

Våren kämpar en ojämn kamp, överrumplas av kylan.

Vintern ger sig inte så lätt, vill inte släppa greppet.

Det känns som kampen, mellan gott och ont

en kamp om kärlek eller hat.

Våren vill väcka jorden till liv,

men vinterns kyla står emot.

Men vintern och kylan,

får ge sig tillslut

följer skaparens årstids beslut.

Barndommsminne

MAJBRASAN

Hela vårn´drog vi rise, å sökt gammgranen sen jul,

ja allt som vi kunne hitt, som va brännbart tog vi.

Vi drog allt till en särskild plats, där Majbrasa skull vara

hon blev med tin´ganska stor och fin, så vi "hev" kunne vara.

Vi hadd fått nån gammsoffa, å en säng efter nå barn

som hadd blive alldeles för dåli.

Dä skull vi lägg mycke granrise över,

så ingen skull  kunna si hä som låg där.

Sen bruke vi få nån halvtom tjärtunn´när det var dags,

men nog va dä kvar nån vecka än, å då fick vi bevaka

hela tillställningen, så ingan for me rise vårat, till sin.

Fortsättnig följer till Valborgsmäss...

Ja, nu har ni fått ett litet smakprov på den kommande Valborgsmäss,

jag kommer åter då med flera Valborgs-dikter, mer eller mindre humoristiska

välkommen åter då. Ha det så bra till dess, kära hälsningar till er alla från

Sonja.