Välkommen till första dagen i september månad, hoppas vi får ha några bloggmöten tillsammans. som ni ser är det barndomsminnen som gäller i veckan. Jag börjar med ett stycke som jag kallar, jag sladdbarnet. Min mamma var 48 år när jag föddes, så nog kom jag på sladden alltid, hör här...

SLADDBARNET

Liten och mager och blek tycker mor,

ät lilla vän, så du stark blir och stor.

Storebror tycker på samma vis,

tar hem fickleverolja, i litervis.

Storasyster matar så liten ska bli stor,

ger en sked för far och en sked för mor.

Min andra syster skriver, brev till lilla mej,

morötter och sallad och frukt är bra för dej.

Broder Bertil skojar med lillasyster sin,

mej skrattet får att gapa och han stoppar in.

Men lillasyster gillar ej mat och vitamin,

tror ändå hon blir lika stor, som bror och syster sin.

Nästa berättelse heter Kippskodd, kanske att jag behöver översätta det till svenska, ifall ni inte förstår. Det betyder att man hade skorna direkt på foten, utan att ha sockar innuti.

KIPPSKODD

Hela sommarn sprang vi kippskodd, i gymnastikskon.

Å skavsåra brännd, baki häl à. När man klaga,

fick man hör, du ska int gnäll som ha skon...

Lägg på ett grobl`a, på såre så läk ä.

Te härtas, fick vi ha socka inni skon,

och om fredaskväll´n, sto all sko para

tvätte och ny krite, på tork vi vespis`n.

Man fick skämmes, om man hadd okrite skon då.

Dä ville int mamma Lina, som va en s.k pedant tant.

HÄRTAS Å VÅRTAS

När dä komme na främmen på bron,

for mamma fort in i kammarn

å vänt rätsia, fram på förkl`ä.

När sen främmen ä gått,

snodd hon fram, avesia förstås.

Tack för i dag, jag återkommer på torsdag.

Sonja