Hej och välkommen till en fortsatt höstpromenad i det färggranna landska-

pet, i går fick vi ju känna av den första höststormen även här nere vid kust-

landet, fast det var kanske bara som en stilla susning jämfört med i fjälltrak-

terna. Men så här, ungefär, kändes det för mej...

HÖSTEN SPELAR

Jag, hör höstvinden spela på stråken sin,

på frusna grenar han drar melodin.

Han har allt en vissen fiol, jag ryser

och tänker på vintern i fjol.

Havets skummande vågor jag hör,

som slår an, basens akord.

och höstenslöv en balett för mig gör

på vår frostbepudrade gård.

Dansar höstens melodi, det ligger vemod däruti...

Men NU, tittar piggögda solstrålar in,

genom fönstreti stugan min.

det lättar mitt sinne, jag tänker minsann

nog är hösten ändå, förunderligt grann!

Men i dag har vinden mojnat, och träden vilar loja, efter gårdagens kraft-

ansträngning, Rönnarna står med hängande grenar, tyngda av bärrikedomen

Rönnarnas frostiga lee´nden

står med sina rödklasade läppar,

tyngda av uppgiften.

Frosten får bladen att rodna allt mer.

Väntar vinterns frusna fåglar

och längtar vårens barfotadans.

Vårt hus i stan ligger vid älvsbrinken, där kan vi njuta av höstfägringen i dubbelt mått, när träden speglas i vattnet...

VATTEN FÄRGER

Höstlövens otroliga färgprakt

rinner ner i älvsfårans vatten,

blandas till fantastiska färgnyanser

inför mina ögon.

Tala om vattenfärger !!

Önskar jag vore en målare,

att i färg fånga sceneriet.

Den röda höstsolen, gör i skymmningen

älvsvsttnet blödande,

likt ett öppet sår, med brunärriga kanter...

KVÄLL

Nu har färgerna flutit samman,

himmel och älv är liksom ett.

Förenade i en mjuk böljande omfamning.

Nu får det vara slut på höstfärger för den här gången, men jag kommer nog åter igen frampå senhösten, hoppas ni vill vara med då, till veckan blir det

barndomsminnen igen, välkommen då önskar jag er, Sonja.