Hej, nu är jag på gång redan i dag, i morgon ska vi vara på distriktsdag och

när jag kommer därifrån, är jag nog för trött för att orka blogga, och få något vettigt sagt. I dag tänkte jag ju tala om att bli mamma, i motsats mot ämnet i går, som mycket handlade om aborter. Så i dag blir det ett ljusare och gladare tema, för det största och mest underbara i livet är ändå att få barn, även om det innebär ett stort ansvar och mycket arbete, så uppväger det allt. Ni har kanske sett något avsnitt av Singelmammor, som gått och går, på TV. visst blir man glad när man ser deras kärlek och omsorg om sina små telningar. För några år sedan, var det mera vanligt att tala om barnen som ett bekymmer i karriären. Det verkar som om media vaknade till, efter

serien med barnmorskorna. Ja visst är barnen livets krydda. Även om man är lycklig att ha en man vid sin sida, så blir det naturligtvis så att mamman får ta det största ansvaret. Läste en artikel i tidningen Junia, om moderskap-

et, överskriften ljöd: Det är modern som skapar människan, oj, man hajar till inför orden. Terapeuten och författaren Tommy Hellsten skriver så här: Modern är barnets första erfarenhet av mänskligheten och helt betyd-

ande för barnets självuppfattning, om modern kan förmedla "en bra grund-trygghet" och "tillit" till sitt barn, så följer det oss genom hela livet. i en

sund relation finns en förnöjsamhet och enkelhet som modern har inlagt i sig. Ett spädbarns behov av kärlek är gänlöst, man kan knappast överdriva när det gäller att tillfretälla dess behov av ömhet, och omvårdnad. Men snart börjar en lång och mödosam väg där barnet sucessivt skall lära sig att acceptera att mamma har gränser och att även hon är begränsad. Hon finns

inte bara till för mej! Denna lärdom kan kosta många tårar, förödmjukelse och vrede, det vet de fleta av oss,  men det ingår också i livets skola. Och

kan bli till stor nytta senare i livet. Tommy Hellsten skriver: Den sociala

strukturen borde befria kvinnorna så att dom kan få den tid de behöver för sina barn. Då tänker man på alla mammar som kanske har handikappade barn, som dom får kämpa för att få hjälp och stöd från sammhället både socialt och ekonomiskt, det är sorgligt att det är så i vårt så kallade välfärds Sverige fortfarande. O.B.S Den sista komentaren är mina egna tankar, så

att jag inte lägger de orden i Tommy Hellstens mun, även om jag tror att han skulle hålla med mig.  Hur vi får ta hand om barnen, beror ju mycket på tidsandan och dess normer, när mina barn var små var det ju rätt så nytt med dagis, så då skulle ju barnen vara där. Så blev det dock inte för mina barn.

Här följer några diktverser om mina tankar då...

HEMMAFRU

Jag går här omkring känner samvetskval,

kanske jag rent av är asocial?

Kan jag ha en skruv som gått lös någonstans,

när jag inte längtar nån annanstans.

Kan jag vara riktigt klok ändå,

som går hemma och sköter om barn som är små.

När så viktiga saker i livet det finns ,

som att skriva artiklar och gräla på kvinns,

som är lika dumma i bollen som jag

som tycker att hemliv och barn har behag.

Som hellre vill trösta ett barn i gråt,

än att skaffa lyxbil och segelbåt.

Jag trodde en gång, ja det var ju förut

att fanns inte barn, så dog livet väl ut

men jag har väl missat någon notis

sånt sköter väl någon maskin givetvis.

När man går här hemma, man följer ej me,

man tror att man kärlek till barnen skall ge

jag läste en gång, för länge sen

att en psykolog sa, det var viktigt med den.

Men han var väl lika korkad som jag,

tur att jag vakna till insikt en dag.

Nu ska jag ut och förvärvsarbeta,

små kort i nån datamaskin skall jag peta.

Nu lämnar jag väl barnen här i sin säng

dom får väl försöka bli med i nåt gäng.

Så lär dom sig säkert både svära och slåss

och röka och supa lite förstås.

Det blir säkert bra, nu när jag har förstått

att allt för länge här hemma jag gått.

För barnen våra, ska staten ju sköta,

medan jag går på party, att nån älskare möta?

Ja, som ni förstår så ironiserar jag över samhälls situationen, och deras

sätt att vilja ta över barnavården redan då, i dag är det ju ett vedertaget sätt att leva, även om det nu börjat få lite motkraft, från vissa kristna familjer, som är hemme med sina barn, för 3000 kr. i mån. om jag förstått det rätt. Slut med kvinnotankar för i dag och för veckan ochså. Till veckan

blir det nog några barndomsminnen igen, hoppas ni vill kolla då. Hälsningar

Sonja.