Hej och välkommen på ännu en promenad i det färggranna höstliga land-

skapet, i dag är det ju inte sol direkt, men september dagarna är ännu rätt sköna och behagliga, att leva i. Det kan vi nordbor behöva, efter denna sol-fattiga och regniga sommar. Jag tänkte börja med en dikt i dag som heter

SOMMAREN VÄNDER

Sommaren vänder, går emot höst

vinden som susar har mörkare röst.

Björken skakar sin krona, som nu lyser guldgrön,

skakar bruna löv bort, än är solvärmen skön.

Luften känns som halvtorrt vin,

vått, fränt och torrt, men årgången fin.

På vägen det rasslar, av hösttorra blad

som tassande steg smyger genom vår stad.

Det är sommarens sista fotsteg vi hör,

när den går emot höst och slutligen dör.

 HÖST GOBELÄNG

Nu väver hösten en gobeläng,

innan frosten blir för sträng.

Nu sömmar hösten med frusen hand,

ett  broderi i höstlövs brand.

Färgerna stämmer precis,

på naturens vis.

Skönt för vårt öga, att vila på

mot bakgrund av himmel blå.

Nu väver hösten, en färggrann matta

om några veckor, vi bort den kratta.

Ja hösten väver, sin väv till lyst

tills frosten bladen för häftigt kysst.

Då river höstvinden väven ner,

att marken värma, behövs den mer.

Nu stoppar hösten, det täcke som

den vårens knoppar vill bädda om.

Ja, hösten knypplar på sin gobeläng

slösar med årstidens färger,

medveten om den tillfälliga

rikedomen.

LÖNNEN

Lönnens färgrika palett, glöder skönt i morgonljuset.

Från ljusaste grönt till mörkaste vinrött,

och alla nyanser där emellan.

Jag njuter av åsynen, även om jag vet...

detta är höstens dödsförberedelse...

För att överleva vintern, och förbereda våren.

Detta var några av mina tankar omkring  "förhösten", som jag skulle vilja

kalla detta skede, som vi just nu befinner oss i. Återkommer på lördag

med nya vinklingar på ämnet, hoppas ni vill vara med då, hälsningar

Sonja.