Hej igen, ännu en vecka med minnen från barndomen, på 30 - 40 talet, rena stenåldern tycker säkert många av er, men vi människor är nog ganska

lika varandra i känslor och tankar genom årtionden, ja kanske århundraden.

Fast i denna tid får vi ju många flera intryck och vetskap om stora världen

gm. tv. och internett som vi inte hade tillgång till förut, på både gott och ont. På min barndoms tid var det ju fantastiskt, med radion tyckte man, där vi kunde höra musik t. ex. från olika länder och folk. I dag kan jag inte låtabli att tänka, små barn små bekymmer och stora barn stora bekymmer.

Fast kanske jag skulle känna likadant i dag, inför det jag ska berätta om...

FLUGFÅNGAREN

Jag minns med en rysning, den förädiska dödsfällan

som om sommaren fanns i vårt kök.

När jag klagade för pappa, blev hans svar en fnysning,

men mor mej över håret strök.

En klibbig pappersremsa, hängde ifrån taket ner

och i den söta klisterfällan, fastnade flugorna fler och fler,

jag såg flugornas hopplösa kamp och hörde vingarnas förtvivlade surr...

Jag skämdes för människans falskhets skull,

vände mig bort för att slippa se och hade svårt att min kvällsbön be.

Och än i dag slår jag inte gärna ihjäl en fluga.

Nu ska jag skriva om Tuppen, som kunde värpa på den tiden, var det så hos

dej också, eller var det bara i vissa, lyckligt lottade barns hus ?

TUPPEN

När jag var barn, kunde Tuppen värpa

sånt klarar den inte i dag.

Det var i min läsebok, som Tuppen värpte.

Men bara när jag gjort, någonting särskilt bra.

Om jag gått något ärende, åt någon tant

då kunde det på "tuppsidan" ligga en slant.

Eller om jag läst läxan bra och fort,

då kunde Tuppen, en 25 öring gjort.

Men det var jämt om natten det hände,

när man sov och ingenting såg eller kände.

Tuppboken som under kudden min låg

på morgonen nyfiket i den jag såg,

om någon slant jag kunde hitta

men oftast var det tomt när jag titta.

Ja detta var ett par barndomsminnen, som jag kommit ihåg nu under

sommaren, jag gissar att ni åtminstone minns flugfångaren, om ni har några

år på nacken. Boken som Tuppen värpte i, vet jag inte om det fanns nån fler, eller om det bara var ett påhitt, av min mamma.för att få mej att läsa mera.  Men jag tyckte om att läsa redan då, jag minns fortfarande känslan, när jag förstod att jag kunde lägga ihop bokstäverna till ord. Då öppnades en ny värld för mej som jag fortfarande älskar att vandra i. Hoppas att ni, också har orkat läsa detta i dag. jag återkommer på lördag, med samma tema, välkommen då.

Kram, från Sonja!

Hej igen, ännu en vecka med minnen från barndomen, på 30 - 40 talet, rena stenåldern tycker säkert många av er, men vi människor är nog ganska

lika varandra i känslor och tankar genom årtionden, ja kanske århundraden.

Fast i denna tid får vi ju många flera intryck och vetskap om stora världen

gm. tv. och internett som vi inte hade tillgång till förut, på både gott och ont. På min barndoms tid var det ju fantastiskt, med radion tyckte man, där vi kunde höra musik t. ex. från olika länder och folk. I dag kan jag inte låtabli att tänka, små barn små bekymmer och stora barn stora bekymmer.

Fast kanske jag skulle känna likadant i dag, inför det jag ska berätta om...

FLUGFÅNGAREN

Jag minns med en rysning, den förädiska dödsfällan

som om sommaren fanns i vårt kök.

När jag klagade för pappa, blev hans svar en fnysning,

men mor mej över håret strök.

En klibbig pappersremsa, hängde ifrån taket ner

och i den söta klisterfällan, fastnade flugorna fler och fler,

jag såg flugornas hopplösa kamp och hörde vingarnas förtvivlade surr...

Jag skämdes för människans falskhets skull,

vände mig bort för att slippa se och hade svårt att min kvällsbön be.

Och än i dag slår jag inte gärna ihjäl en fluga.

Nu ska jag skriva om Tuppen, som kunde värpa på den tiden, var det så hos

dej också, eller var det bara i vissa, lyckligt lottade barns hus ?

TUPPEN

När jag var barn, kunde Tuppen värpa

sånt klarar den inte i dag.

Det var i min läsebok, som Tuppen värpte.

Men bara när jag gjort, någonting särskilt bra.

Om jag gått något ärende, åt någon tant

då kunde det på "tuppsidan" ligga en slant.

Eller om jag läst läxan bra och fort,

då kunde Tuppen, en 25 öring gjort.

Men det var jämt om natten det hände,

när man sov och ingenting såg eller kände.

Tuppboken som under kudden min låg

på morgonen nyfiket i den jag såg,

om någon slant jag kunde hitta

men oftast var det tomt när jag titta.

Ja detta var ett par barndomsminnen, som jag kommit ihåg nu under

sommaren, jag gissar att ni åtminstone minns flugfångaren, om ni har några

år på nacken. Boken som Tuppen värpte i, vet jag inte om det fanns nån fler, eller om det bara var ett påhitt, av min mamma.för att få mej att läsa mera.  Men jag tyckte om att läsa redan då, jag minns fortfarande känslan, när jag förstod att jag kunde lägga ihop bokstäverna till ord. Då öppnades en ny värld för mej som jag fortfarande älskar att vandra i. Hoppas att ni, också har orkat läsa detta i dag. jag återkommer på lördag, med samma tema, välkommen då.

Kram, från Sonja!