Välkommen, kära vänner till en vecka som skall handla om bönens möjligheter. Tänk så fantastiskt, att vi små människobarn kan ha

direktkontakt, men Gud, och märka att han hör och besvarar våra

böner, både stora och små.  Kanske inte alltid som vi tänkt, men

på bästa sätt. Det jag ska berätta om nu, är inte några stora under

men jag tycker nästan att det är ännu mera märkligt att han bryr sig  

om våra små behov.  Som det jag tänker berätta om i dag.

BÖN OM VACKERT VÄDER

Jag har ju berättat tidigare, att jag jobbat inom barmomsorgen och

varje år brukade vi fara till ett ställe som heter RISMYRLIDEN, med buss en

tre fyra mil från stan. Där lämnades vi över dagen, oavsett väder och vind.

Det var många busslaster som kom från olika håll, så det fanns ingen plats

att vara inne. Annat än vid lunchen. Detta var en riktig regnsommar så

barnen började i förväg tala om, att dom inte ville fara i år.  Men det

hörde ju till, så det gick inte att ändra på. Då började jag be att det

skulle få vara vackert väder åtminstone den dagen. Regnet stod som

spön i backen varje dag, men jag bad. Ock när jag vaknade på utflykts-

dagen,  sken solen från en molnfri himmel, och glad och tacksam var jag

och glada var barnen förstås. Där skulle jag kunna sluta min berättelse,

där hade jag ju fått mitt bönesvar!  Men jag gissar, att ni kanske blivit

lite nyfikna på det stället vi skulle till, om ni går in och söker på namnet

Rismyrliden, så får ni veta lite mera om det . Vi fick i alla fall en härlig

utflyktsdag, med strålande sol hela dagen.

Nästa dag var regnet tillbaka i full kraft, och när jag kom till jobbet så

mötte mej en av arbetskamraterna och sa, men vilken tur ni hade med vädret i går. Det var inte tur sa jag, det var bönesvar och jag blev häpen

över min frihodighet. Jag brukade få lite gliringar om min tro ibland av

just den personen, Men nu fick jag frågan om jag inte ville be över en

Haik utflykt, som några från fritids skulle ha till helgen. Kan du inte be

vackert väder, från fredag vid tretiden tills söndag ungefär samma tid.

Och jag lovade det, detta var på onsdag och på fredagmorgonen när

jag vaknade och gick in i vårt badrum som har takfönster, skvalade

regnet ner över rutan. Då först kom jag ihåg mitt löfte om bön för

Haikutflykten, så då var det ju dags att sätta igång och be om uppe-

hålls väder till kl.15 den dan, och tills samma tid på söndagen. Och

så blev det också. Bara några minuter innan dom skulle börja packa sina cyklar, blev det strålande sol, till dess att dom var tillbaka på skolgården

på söndag . Då satte regnet igång för fullt igen.  På måndagen när vi sen

 träffades  berättade dom  förvånade om detta, och jag hoppades att

det skulle leda dom till tro. Mej har det gett en stor trygghet att förstå,

att det Jesus lovar, det håller han, när han säger be om vad ni vill,  i mitt

namn och tro att ni ska få det.

Mark 11:24

"Allt vad ni ber om och begär, tro att ni har fått det, så skall det vara ert."

Tack för i dag, nya tecken på att Gud är med i vardagen, kommer på

onsdag hoppas ni vill återkomma då.  Sonja.

Hej och välkommna till en ny dags tankar, om att vara pensionär.

Jag tror jag börjar med dikten direkt, för jag har mycket att göra i dag,

första viktiga träffen på stan är om en dryg timme. Så dagens dikt passar

ju förträffligt i sammanhanget.

BORDE HINNA

Jag vet att jag borde hinna så mycket,

nu när jag är pensionär.

Jag vet att jag borde, besöka dom sjuka,

och dom som ensamma är.

Sitta där hos dom och bara vara,

sånt kan man göra som pensionär.

Jag vet att jag borde, ha skrivit breven,

som sedan länge har pockat på

men jag har inte haft tiden,

och inspirationen just då.

Jag vet att jag borde, skicka en blomma,

bara för att göra nån´gla`

och det ska jag nog också göra nån da`

Jag vet att jag borde sticka och virka,

och sy till en välgörenhetsbasar.

Och jag börjar så tappert,

men får aldrig tiden att räcka

så jag hinner göra dom klar.

Jag vet att jag genast nu borde gå

till den nya grannen och ringa på,

och säga välkommen in på en kopp.

Men jag har nån slags tröghet,

fått i min kropp.

Jag undrar ibland så vad det är...

Kan det vara för att jag är, pensionär??

STANNA AV

Jag vet att jag borde, stanna av,

slå mig till ro, och stillna ett tag.

Lyssna till havet och bruset av vinden,

leva i tystnad en dag.

Först då kan man få den kraft man behöver,

känna hur livslustens mått, rinner över.

Jag vet att i tystnaden där talar Gud,

hans röst störs i dag av så många ljud.

I ordlös bön, jag förnimmer han röst,

i kärlek vill han ge mig tröst.

Jag minns hans ord, jag vet han sa,

känn ingen oro, jag går med dej var da´.

 Min nåd är allt du behöver !

Då försvinner alla "borden"...

Ja, med dessa tröstens ord, som jag hoppas, dessa sista rader var, slutar

jag nu med temat pensionär, för den här gången. Nästa vecka har jag

tänkt ha ett så spännande tema, som bönesvar. Detta har jag inga färdiga dikter om, som jag ju har haft med dom föregående ämnena. Utan jag

skall berätta, fritt om mina många fantastiska svar i stora och enkla frågor.

Gud är med i allt, välkommen då!  Önskar jag, Sonja.

Välkommen till en ny dag av nåd,  med sol och kraftiga vindar här vid Norr-

lands kusten. Tack för uppmuntrande komentarer, och välsignelse önskan,

samma goda lillönskar jag er kära läsare. Jag fortsätter som ni vet veckan ut

på samma tema.  Och det första texten handlar i dag om att hänga med...

I TIDEN

Jag vet att jag borde börja trappa ner,

nu när jag är pensionär.

Men almanacksbladen fylls fler och fler,

tills inga lediga dagar jag ser.

Så fort virvlar tiden och dagen och åren,

av gammal vana man följer i spåren.

För man vill ju hinna och man vill ju veta,

och man vill ju helst hänga me`,

så länge som man kan höra och se.

KASSAKÖ

Jag vet att jag borde tänka på,

att jag numer har tid att i kassakön stå.

På affären posten och banken,

men jag har svårt att förankra den tanken.

Jämt har man ställt sig i fel kassakö,

där streckkoden inte fungerar.

Och kassörskan leter rätt pris,

och telefonkontrollerar.

Då dyker känslan av stress genast opp,

och jag säger strängt till min kropp.

Ta det nu lungt så pulsen får ro,

du kommer nog fram ändå, kan jag tro.

Och jag hoppas med tiden, jag lär mig också,

att alldeles "cool"  i en kassakö stå...

Ja det var mina funderingar om pensionärs livet i dag, det är inte så lätt

att plötsligt trappa ner och förstå , att det inte behöver vara lika bråttom som förut. Men man lär sig med tiden. Nu vill jag önska er en god fortsättning på dagen,  och en trevlig alla hjärtans dag i morgon, och har

ni ingen som hör av sig då, så sänder jag en särskild HJÄRTLIG hälsning

till dej redan i dag.  Allt gott önskar Sonja.

Välkommen till en glad pensionär, inte bara för att det är en underbart

solig och vacker vintermorgon, utan för att jag är så lycklig över att jag

blivit något så fantastiskt som mormorsmor, det är inte allom givit. Var och såg det lilla underverket i går, då ett dygn gammalt. En liten svarthårig tös

med mörkblå ögon, det vackraste barn jag nånsin sett, säjer jag som har både barn och barnbarn förut, som hon dessutom var otroligt lik. Ja det är ju så fantastiskt varje gång, med dessa skapelsens underverk. När jag fick

min första flicka, som nu är mormor till det nya barnet, då sa barnmorskan

vilket vackert barn, synd att hon ska bli ett stort fult fruntimmer. Men det har hon då inte blivit än, trots att hon är 50 +. Så nog finns det hopp

även för den nya lilla flickan.  Då ska vi gå till dagens kåseri som handlar om

någonting helt annat, som däremot knyter an till det vi talade om förra veckan, nämligen miljöförstöringen som vi borde göra något åt.

KOMPOSTERA

Jag vet att jag borde, börja källsortera,

ja vi har redan börjat att kompostera.

Men jag ryser vid tanken,

på masken och stanken.

När maskmaten ska i diskbänken stå,

hur ska man kunna hålla fräschören då?

Vi måste nog bygga ut diskbänksskåpen,

det blir nog trångt med papper å plåten,

med glas, batterier och plast därtill,

men det är klart, man miljön värna vill.

Själva iden tycker jag, är helt okey,

men det är synd att det blir,

som så bökigt för mej.

Jag hoppas ni förstår att jag bara är ironisk i dikten, men vet samtidigt

att skolor, restauranger och hyreshus t. ex.inte har någon källsortering,

då får man ju lust att säga va löns dä då, från oss i enfamiljs hus?

Bättre än ingenting, kanske.  Så till en kortdikt som hndlar om lyxen

att vara pensionär.

STRYKA OCH STÄDA

Jag vet att jag borde, stryka in tvätten

och mangla alla lakanen jag.

Å jag vet, att jag borde byta gardiner,

och torka ren fönstern i dag.

Jag vet att jag borde, städat på fredag,

men nu är det lördag och då,

känner jag lust att på klädrean gå.

Jag vet att jag borde...

men jag ska bara först...

Ja, är man ensam i familjen, så kan det nog gå till så där ibland,

men det hör nog till undantagen. Vi kvinnor är nog lika plikttrogna

som vanligt, om vi bara orkar förstås.  Slut för i dag, tackför i dag

jag önskar er en trevlig fortsättning på måndagen. Vi hörs och syns

om ett par dagar, om ni och Gud vill.   Hälsar Sonja.

Välkommen till en ny dag, av Nåd från Herren, Vill också tacka för uppmuntrande komentarer, det känns fint med ett personligt namn

annars är det ju bara en massa siffror. Så fortsätter vi också i dag på samma tema. Så till den första dikten...

MÄNNISKAN

VI människor är som ett landskap,

en gränslinje mellan nutid och evighet,

vi rymmer både och.

Vårt yttre hör nutiden till, vårt inre

gömmer evighetens skimmrande pärla.

Guds gåva till oss alla.

Vårt synliga jag, blomstrar, vissnar

och förgår, men evighet består...

Du människe som bär på evighetens frö,

har du nånsin bearbetat din inre trädgård?

Givit det näring att leva av,

gett det möjlighet att gro.

Att få berika ditt liv, öka ditt hopp,

ge  dej liv, ja evigt liv!!

Allt som vi ser, är förgänglighet

det osynliga, är av evighet.

FORMGIVAREN

Herre forma mig efter din vilja,

du som en mästare är.

Du som kan forma

en männska`som lera,

och göra ett användbart kärl.

Fyll seda kärlet,

med  levande vatten,

och din stora kärlek därtill.

Att jag kan få bjuda,

en törstande själ.

Ja Herre, jag vill hjälpa till.

GLÄDJE

Det finns inte ord att berätta,

inte tankar det finns att förstå.

De under, Du gör i vart hjärta,

som tillitsfullt, till Dej vill gå.

Jag önskar att jag kunde dela,

den glädje som Du ger till mej.

Men Du som har glädje till alla,

behöver ej dela med mej.

Nu vill jag tacka för i veckan, och till veckan ska jag ta några rimkåserier

om att vara pensionär, på ett humoristiska sätt.  Men då nästkommande

vecka, hoppas jag kunna få berätta om några av de många bönesvar som

jag fått. Hoppas ni tittar in både den ena  och andra veckan.

Så vill jag önska er en trevlig Helg!

                                            Sonja.

Hej, och varmt välkommen till ännu en diktdag på kristet tema, jag skriver

med avsikt inte de vackraste dikterna jag har, efter som jag upplever att

det inte är min uppgift den här gången. Utan mera om att söka synda -

befrielse. Det behöver vi ju alla.

SOPSTATION

Tack Herre, att Du har givit oss, en avskälpningsplats,

dit vi kan få komma och lämna allt.

Våra synders smutsiga byk och alla våra

ut och invända bekymmer.

Våra tårdrypande sorger och vårt smutsiga samvete.

Allt, allt, får vi lämna till Dej och Du har lovat,

att kasta allt i glömskans hav och aldrig mera minnas!!

Mest för Din egen skull, Du orkar inte minnas allt ont

men också för vår skull, annars skulle det vara ute  med oss.

Jerimia 39:18

Jag skall förlåta dem alla deras missgärningar,

och deras synder skall jag icke mer komma ihåg.

Herre, hjälp mig då, så att jag inte i otro

fiskar upp den gamla byken,

för att åter digna under bördan.

ÖVERLÅTELSE

Fil.4:6-7

Gör er inga bekymmer !

Tänk, vilket underbart budskap Gud ger,

när allting känns hopplöst i livet.

Att lämna bekymmren till Dej när vi ber,

Du säger min frid ger jag er.

En frid som är större än allt vi kan tänka,

vårt hjärta och sinne, ditt skydd vill du skänka.

I tacksamhet får vi , allt ta emot,

Du säger ingenting, om skuld eller bot.

O, vilken kärlek för stor att förstå,

men hjälp oss att, ta emot det ändå.

Tack för i dag och välkommen om ett par dagar igen, det gläder mej förstås om ni vill läsa det jag skriver. Kom gärna med komenterer både positivt och

negativt om ni känner för det. Jag önskar er en god fortsättning på dagen.

Sonja.