Hjärtligt välkommen till en ny dag av nåd, detta säger jag med ett mycket stort allvar jag har nämligen haft stora bekymmer med mitt hjärta i natt och

trodde ett tag inte att jag skulle få leva längre, så jag började tacka Herren för det fina liv jag hade fått leva med alla i familj släkt och vänner. Men först och främst att jag kände att jag kunde vila  tryggt i Herrens händer en sådan gång, det är gott att veta.  Så småning somnade jag, och sov riktigt bra sedan och visst är jag glad att få vakna till en ny dag, och få ha en prat-stund med er. Tyvärr är ju det mesta man läser om och hör på Tv. så hems-

ka  saker, att man nästan inte orkar tänka på det, och jag vet inte om jag

ens ska nämna det för er heller, men jag kan väl få be er som är kristna att

be över våra ungdommar som inte vill leva, att Jesus skall gripa in i deras liv

så det får ett värde. Och för 68-generationens barn, som nu är drygt 25 år

som verkar vara alldeles rotlösa, och har svår ångest och psykisk ohälsa. Be

att Herren griper in i deras liv, så dom kan få glädje och livslust, som dom

borde ha i den åldern.Psykoterapeuten Lennart Bergström spårar proble-men från den tidens vänster revololution, då ideal som föräldraauktoritet

och fasta normer dumpades i frihetens namn. När 68:orna  blev föräldrar var deras budskap lill barnen, välj själva, ni vet bäst. Men det var exakt vad dom inte visste, när vi tog bort normerna, tog vi också bort hoppet och dom tydliga målen att sträva efter. Han säger, jag vet att dom kristna sitter på en enorm kraft, som de inte använder. Vi har en hel åker att skörda, vi

har mängder av 27 -åringar, och det enda dom behöver är kontakten med

Kristus, han efterlyser också kristna socionomer, läkare,  psykoterapeuter,

diakoner, poliser och domare som kan verka för ett nytt och varmare samhällsklimat. Kära vänner låt oss ta detta till oss som ett viktigt böne-

ämne. Det är ju bara Herren som kan förändra denna situation. låt oss ta

på oss Guds vapenrustning,  som är Sanningens bälte och rättfärdeihetens pansar, sätt villighetens skor på era fötter, att gå ut med budskapet om fred. Håll ständigt trons sköld framför er, med den skall ni få den Ondes alla brinnande pilar att slockna, grip frälsningens hjälm och andens svärd som

är Guds Heliga ord. Gör detta under åkallan och bön. Evangeliet bär oss

och räcker till alla.  Halleluja!!    Efter detta behöver vi en avslutning som

ger oss hopp och tro, den handlar också om vårt  hjärta vilket ju passar

till min inledning i dag,  här kommer den dikten...

HAN SOM ÄR

Han som alltid är, han som ger

vårt hjärta sina slag,

han vandrar med oss, på vårt livs gator.

Om Du lyssnar innåt, hör du honom viska Kom...

Kom och följ mej, så skall jag öppna

himmelens fönster, över dej.

Ge dej min glädje, ljuvligare än skratt

och vackrare än lycka.

Större, än den största tanke du tänkt

rikare än all världens rikedom.

En försmak av det ofattbara, det gränslösa

som Gud har berett för sina barn.

Ty det behagade fadern att ge Eder detta !!

Så, slutar jag för i dag och tillönskar er en skön helg i solen, fast det är ju inte någon värme, men vi har ju kläder att ta på oss, det är ju inte allom givit. Till veckan blir det förstås ett nytt tema, så välkommen att kolla då.

Sonja.

Hej, kära bloggar vänner, i dag är jag särskilt glad över att kunna träffa er.

Jag är nämligen ordentligt förkyld och hes så det går inte att höra min röst,

men till er kan jag ju ändå  tala så ni hör och inte är det nån risk att jag smittar ner er heller, bra va?  Det tycker i allafall jag, det var meningen att jag skulle till kyrkan i dag på förmiddagen, men det blir ju inte av som ni förstår. Jag hade ju sagt att jag skulle återkomma på torsdag men det gör väl ingenting att jag kommer en dag tidigare kan jag tro.Man ska ju gripa dagen, när man har fått den...

CARPE DIEM

Grip dagen, som Gud dej ger.

Himmelen rodnar i glädje,

i den vaknande morgonen.

Guds finger skriver in ännu en dag av Nåd

i vår historias dagbok.

En oanvänd dag , till oss utgiven...

Grip dagen i glädje !!

Nu gjorde jag något helt spontant, när jag skrev in den dikten, men jag tyckte att det passade bra, och det borde väl passa även till det övriga

som jag tänkte skriva. Jag läste en rubrik, vi som borde vara världens lyckligaste folk -  men någonting fattas oss ...  Ja, Gud fattas oss, i vårt

land i dag, när vi ser hur normlösheten breder ut sig. Unga människor tap-

par tron på framtiden och vill inte leva. Ja dom t.o.m skadar sig själva

kroppsligen för dom har så ont, på insidan.  Familjer splittras, och människor utnytjas på olika sätt, hamnar i missbruk för att fly undan verkligheten som dom inte orka leva i. Inom media försöker man med alla medel motarbeta de andliga värdena, som är det enda som kan hjälpa i dessa situationer.

Läste att Kjell - Albin  Abrahamsson  vid ett tal till kristdemokraterna

sagt, när han talat om det "nya Europa", även om de ekonomiska aspekterna är viktiga, så var han noga med att understryka att "ett samhälle som inte vågar bevara de andliga värdena, kommer att dö och förtvina, och slutligen utvecklas mot det djupt omänskliga". Detta borde stämma till eftertanke för oss alla. Människan lever ju inte av bröd alena. Efter detta passar väl...

O, land hör Herrens ord !
O, Land hör herrens ord-- dessa ord står inristade

i väggen på Kårböle kyrka, där vägen går förbi,

tydlig att läsa för alla trafikanter och turister som

färdas mot fjälltrakterna i dag. Samma väg gick,

våra förfäder sin pilgrimsled och mötte frälsaren Jesus Kristus.

Jag skriver dessa ord, då så stor nöd och vånda upplevs

i vårt land Sverige, som har sin korsmärkta flaggan vajande.

Som vi sår, får vi skörda-- det gäller allt i våra liv.

Gång på gång då jag läser om mord och våld,

kommer profeten Hesekiels vers i kapitel 7:11 till mig

Våldet reser sig till ett ris för ogudaktigheten.

Den "mat" som vår unga generation fått av oss

bland annat genom våldsvidio/dvd  ger sin skörd.

I Hesekiel 2:8 står det.

Öppna din mun och ät Guds ord. det vill säga

läs bibeln, meditera, och bli fylld av Herrens underbara ord!

Detta var skrivit av Eva Fahlcrantz

Jag skulle vilja tillägga. Man kan svälta sig mätt,

och äta sig hungrig. När det gäller Guds ord.

Har ni tänkt på det ?

Ps. Det finns Kristna tv.- kanaler God Channel, Gospel Cannel, Tv Visjon Norge och kanal 10. Bra att veta när man som kristen ofta känner sig tom av det som bjuds på våra vanliga kanaler.

Tack för i dag slut för i dag, nu ska jag gå och kurera min hals. välkommen

åter i slutet på veckan. hälsar jag er

 Sonja.

Välkommen till en ny vecka, med som vanligt ett nytt tema. I dag blir det

mina funderingar omkring vad lycka är och vem som kan vara lycklig i denna

så otrygga tid. Läste till min glädje en artikel där forskarvärlden hade kom-

mit till samma slutsats som jag i mina tankar gjort omkring detta med lycka, att det berodde på tryggheten i Gud.

Så här står det i texten jag citerar, viktiga faktorer för ett gott liv, kan sammanfattas så här: goda gener, giftermål, tro på Gud, goda gärningar, och goda vänner. Vår genuppsättning är ju inte på verkbara, men i övrigt har vi ju stor möjlighet att påverka. Enligt forskarna

är gifta människor generellt lyckligare än ogifta. Det ger förstås inte samma trygghet att "bara" bo ihop. Religösa människor är lugnare och lyckligare än ateister och människor som har trofasta vänner är förstås lyckligare än dom som är ensamma. Så seriösa forskare lyfter fram kristna värden som viktiga,

som i vårt sammhälle getts låg eller obefintlig status. Vårt västerländska

sökande efter lycka sträcker sig utåt i stället för innåt. Med stöd från värl-

dens alla lyckoforskare, kan man konstatera, lyckan kommer, lyckan kan gå,

men den kan också bestå, beroende på vårt personliga val av livsstil.

 Så en liten dikt som förstärker temat

NÅD !

Ett nådens landskap, har du gett oss Gud

där vi får vandra, i din kärleks omsorg.

Nåd...

Vilket underbart ord, vilken gåva till syndare !

Fritt och för intet, blev vi delaktiga

i den kärleksgåvan.

På det att vi, av nåden skall förstå

att vi skall glömma och förlåta,

dom som står i skuld till oss...

Då skall Gud öppna himmelens fönster,

och låta bönesvaren strömma rikt.

Ty hans Nåd, är varje morgon ny.

Det var några tankar och funderingar omkring trons trygghet och möjlig-

heter som ni har som kristna. Återkommer på torsdag med andra tankar

men på samma tema. välkommen åter då, hälsar jag, Sonja.

Välkommen till en stunds gamla minnen denna vackra september morgon.

I dag ska jag berätta om några sångminnen, som delvis också speglar tids-

andan. Den första sången sjöng vi för gammelmormor, till en av flickorna.

hon bodde i huset längst ner på gatan = 7an. Jag bodde på 5 an och två andra flickor som var med bodde på 4 an. Vi växte ju upp i ett samhälle, uppbyggt av Carl Kempe, och han ville ha alla hus numrerade, som också haft på Norrbyskär, innan han flyttade verksamheten till Hörnefors där jag växte upp. Trots att det var krigstid, levde vi ett tryggt och bra liv. Nu till

PSALMEN

Sej minnes du Psalmen...

Vi spelade och sjöng, så vackert vi kunde

för gammelmormor, på  7 an.

Jag klinkade så gott jag kunde, på våran gitarr

och en annan flicka hade en hemgjord tamburin.

Gammel mormor med sitt vita hår, satt där så

andäktigt, på rumssoffan, dit hon bjudit in oss ,

sedan hon hört vårt ärende till besöket.

Hon liksom gungade med i sången, satt en stund

å torke tårarna på förklädes snibben.

sen rest hon säj å sa, tack jänter hänna gjort ni bra.

EN ANNAN SÅNG

På  4 an, där hade vi en annan reportuar,

Där var det buss som går med gengas, eller Lili Marle´n  det var.

Å, Han är min soldat, någon stans i Sverige...

Ja vi var förstås barn av vår tid, en kritisk och otrygg tid,

men vi slapp ju undan kriget, även om vi både såg och

hörde bombplanen ofta. Och på den tiden fanns ju Gud

påtagligt med för oss barn, som en stor trygghetsfaktor.

STORFLICKEN´Å SMÅJÄNTEN.

OVAN REGNBÅGEN !!!  Sjöng dom "storflicken"

där dom satt i hängmatta, å slängd ve långbena.

Vi  "småjänter" såg på dem från gungbräda där vi satt,

å hörd dem sjung,  O van  rengn  bågen finns ...

en sagans värld !!!

Å.. va dem ä stor... tänkt vi, full av beundran,

Å avundsjuk va vi småjänter, på däm.

Men me tin, ha vi liksom, vuxe i kapp dem

på nå vis,  fast int riktit om dem,

å int ä vi avensjuk, på åra deras nu int...

Ja, tiderna förändras och vi med dem, hoppas att ni fick lite påminnelser om sånger som ni kanske minns från barndomstiden, eller kanske hört någon gång. Det var allt om barndomsminnen, för den här gången. Nästa vecka

är det dags för kristet tema igen, välkommen då hälsar jag er alla.

Sonja

Hej igen, ännu en vecka med minnen från barndomen, på 30 - 40 talet, rena stenåldern tycker säkert många av er, men vi människor är nog ganska

lika varandra i känslor och tankar genom årtionden, ja kanske århundraden.

Fast i denna tid får vi ju många flera intryck och vetskap om stora världen

gm. tv. och internett som vi inte hade tillgång till förut, på både gott och ont. På min barndoms tid var det ju fantastiskt, med radion tyckte man, där vi kunde höra musik t. ex. från olika länder och folk. I dag kan jag inte låtabli att tänka, små barn små bekymmer och stora barn stora bekymmer.

Fast kanske jag skulle känna likadant i dag, inför det jag ska berätta om...

FLUGFÅNGAREN

Jag minns med en rysning, den förädiska dödsfällan

som om sommaren fanns i vårt kök.

När jag klagade för pappa, blev hans svar en fnysning,

men mor mej över håret strök.

En klibbig pappersremsa, hängde ifrån taket ner

och i den söta klisterfällan, fastnade flugorna fler och fler,

jag såg flugornas hopplösa kamp och hörde vingarnas förtvivlade surr...

Jag skämdes för människans falskhets skull,

vände mig bort för att slippa se och hade svårt att min kvällsbön be.

Och än i dag slår jag inte gärna ihjäl en fluga.

Nu ska jag skriva om Tuppen, som kunde värpa på den tiden, var det så hos

dej också, eller var det bara i vissa, lyckligt lottade barns hus ?

TUPPEN

När jag var barn, kunde Tuppen värpa

sånt klarar den inte i dag.

Det var i min läsebok, som Tuppen värpte.

Men bara när jag gjort, någonting särskilt bra.

Om jag gått något ärende, åt någon tant

då kunde det på "tuppsidan" ligga en slant.

Eller om jag läst läxan bra och fort,

då kunde Tuppen, en 25 öring gjort.

Men det var jämt om natten det hände,

när man sov och ingenting såg eller kände.

Tuppboken som under kudden min låg

på morgonen nyfiket i den jag såg,

om någon slant jag kunde hitta

men oftast var det tomt när jag titta.

Ja detta var ett par barndomsminnen, som jag kommit ihåg nu under

sommaren, jag gissar att ni åtminstone minns flugfångaren, om ni har några

år på nacken. Boken som Tuppen värpte i, vet jag inte om det fanns nån fler, eller om det bara var ett påhitt, av min mamma.för att få mej att läsa mera.  Men jag tyckte om att läsa redan då, jag minns fortfarande känslan, när jag förstod att jag kunde lägga ihop bokstäverna till ord. Då öppnades en ny värld för mej som jag fortfarande älskar att vandra i. Hoppas att ni, också har orkat läsa detta i dag. jag återkommer på lördag, med samma tema, välkommen då.

Kram, från Sonja!

Hej igen, ännu en vecka med minnen från barndomen, på 30 - 40 talet, rena stenåldern tycker säkert många av er, men vi människor är nog ganska

lika varandra i känslor och tankar genom årtionden, ja kanske århundraden.

Fast i denna tid får vi ju många flera intryck och vetskap om stora världen

gm. tv. och internett som vi inte hade tillgång till förut, på både gott och ont. På min barndoms tid var det ju fantastiskt, med radion tyckte man, där vi kunde höra musik t. ex. från olika länder och folk. I dag kan jag inte låtabli att tänka, små barn små bekymmer och stora barn stora bekymmer.

Fast kanske jag skulle känna likadant i dag, inför det jag ska berätta om...

FLUGFÅNGAREN

Jag minns med en rysning, den förädiska dödsfällan

som om sommaren fanns i vårt kök.

När jag klagade för pappa, blev hans svar en fnysning,

men mor mej över håret strök.

En klibbig pappersremsa, hängde ifrån taket ner

och i den söta klisterfällan, fastnade flugorna fler och fler,

jag såg flugornas hopplösa kamp och hörde vingarnas förtvivlade surr...

Jag skämdes för människans falskhets skull,

vände mig bort för att slippa se och hade svårt att min kvällsbön be.

Och än i dag slår jag inte gärna ihjäl en fluga.

Nu ska jag skriva om Tuppen, som kunde värpa på den tiden, var det så hos

dej också, eller var det bara i vissa, lyckligt lottade barns hus ?

TUPPEN

När jag var barn, kunde Tuppen värpa

sånt klarar den inte i dag.

Det var i min läsebok, som Tuppen värpte.

Men bara när jag gjort, någonting särskilt bra.

Om jag gått något ärende, åt någon tant

då kunde det på "tuppsidan" ligga en slant.

Eller om jag läst läxan bra och fort,

då kunde Tuppen, en 25 öring gjort.

Men det var jämt om natten det hände,

när man sov och ingenting såg eller kände.

Tuppboken som under kudden min låg

på morgonen nyfiket i den jag såg,

om någon slant jag kunde hitta

men oftast var det tomt när jag titta.

Ja detta var ett par barndomsminnen, som jag kommit ihåg nu under

sommaren, jag gissar att ni åtminstone minns flugfångaren, om ni har några

år på nacken. Boken som Tuppen värpte i, vet jag inte om det fanns nån fler, eller om det bara var ett påhitt, av min mamma.för att få mej att läsa mera.  Men jag tyckte om att läsa redan då, jag minns fortfarande känslan, när jag förstod att jag kunde lägga ihop bokstäverna till ord. Då öppnades en ny värld för mej som jag fortfarande älskar att vandra i. Hoppas att ni, också har orkat läsa detta i dag. jag återkommer på lördag, med samma tema, välkommen då.

Kram, från Sonja!

Välkommen till första dagen i september månad, hoppas vi får ha några bloggmöten tillsammans. som ni ser är det barndomsminnen som gäller i veckan. Jag börjar med ett stycke som jag kallar, jag sladdbarnet. Min mamma var 48 år när jag föddes, så nog kom jag på sladden alltid, hör här...

SLADDBARNET

Liten och mager och blek tycker mor,

ät lilla vän, så du stark blir och stor.

Storebror tycker på samma vis,

tar hem fickleverolja, i litervis.

Storasyster matar så liten ska bli stor,

ger en sked för far och en sked för mor.

Min andra syster skriver, brev till lilla mej,

morötter och sallad och frukt är bra för dej.

Broder Bertil skojar med lillasyster sin,

mej skrattet får att gapa och han stoppar in.

Men lillasyster gillar ej mat och vitamin,

tror ändå hon blir lika stor, som bror och syster sin.

Nästa berättelse heter Kippskodd, kanske att jag behöver översätta det till svenska, ifall ni inte förstår. Det betyder att man hade skorna direkt på foten, utan att ha sockar innuti.

KIPPSKODD

Hela sommarn sprang vi kippskodd, i gymnastikskon.

Å skavsåra brännd, baki häl à. När man klaga,

fick man hör, du ska int gnäll som ha skon...

Lägg på ett grobl`a, på såre så läk ä.

Te härtas, fick vi ha socka inni skon,

och om fredaskväll´n, sto all sko para

tvätte och ny krite, på tork vi vespis`n.

Man fick skämmes, om man hadd okrite skon då.

Dä ville int mamma Lina, som va en s.k pedant tant.

HÄRTAS Å VÅRTAS

När dä komme na främmen på bron,

for mamma fort in i kammarn

å vänt rätsia, fram på förkl`ä.

När sen främmen ä gått,

snodd hon fram, avesia förstås.

Tack för i dag, jag återkommer på torsdag.

Sonja